”Återinför lönetrappan!”
Det finns inget rättvist med individuella löner. I dag är vi så få på golvet att alla sliter hela tiden, skriver Anette Magnusson.
Nu kommer alla artiklar inför avtalsrörelsen. Jag läser om olika summor som ska bli löneökningar. Det pratas om 600 kronor eller om tusenlappar. Det låter alltid så bra när man läser om Kommunals nya avtal. Men verkligheten ser helt annorlunda ut. Pengarna kommer inte alla till del.
I verkligheten är det chefen som väljer ut vem som ska få mest, vilket betyder att någon annan får mindre och i värsta fall ingenting.
De som gillar individuella löner brukar säga att några måste få mer eftersom det ska löna sig att visa framfötterna. Problemet i dag är att vi är så få som jobbar på golvet– alla sliter hela tiden. Det finns ingen som kan smita undan. Och om någon skulle göra det är det väl arbetsgivarens sak att ta itu med det med den personen. Det ska väl inte gå ut över ett helt lönesystem så att alla ska påverkas för att någon -enstaka person någonstans inte sköter sitt jobb.
När jag började arbeta fanns lönetrappan kvar. Då lönade sig den erfarenhet som kom efter många års arbete. Då visste man att de 600 kronorna man läste skulle komma som löneökning också blev en löneökning i den egna plånboken. Då blev det lika för alla, och alla visste att de kom upp i slutlönen så småningom.
Men i dag verkar varken mina val eller min erfarenhet efter nästan 40 år vara värda någonting. Nu kan man komma som nyutexaminerad undersköterska och tjäna mer än vi som jobbat länge.
Jag har arbetat i vården sedan början av 1980-talet. Först arbetade jag som vårdbiträde och sedan har jag gjort precis det som man ”ska” göra, utbildat mig till undersköterska. Men i dag verkar varken mina val eller min erfarenhet efter nästan 40 år vara värda någonting. Nu kan man komma som nyutexaminerad undersköterska och tjäna mer än vi som jobbat länge. Det känns inte bra alls. Det är inte rätt mot dem som jobbat och slitit i många år.
Kommunal brukar säga att flertalet medlemmar vill ha individuella löner. Det känns mest taget ur luften. Jag har försökt ta upp detta på fackliga möten och vid samverkan utan någon riktig respons från företrädarna. Det är inte lätt att försöka påverka och skriva ihop något för att kunna få en förändring, när man inte är van.
Genom att nu höja min röst för att lönetrappan bör återinföras hoppas jag att även andra vill och vågar vara kritiska mot dagens lönesystem. Det finns inget rättvist med individuella löner. Att facket vill ha dem är för mig en gåta.
Anette Magnusson
Yrke: Undersköterska på ett äldreboende.
Bor: Karlstad.
Hoppas på i höst: Min arbetsplats går över i privat regi och jag hoppas att jag ska fortsätta trivas.