”I grund och botten är jag förbannad”
De löner och villkor som medlemmarna i Kommunal har är ett kvitto på hur långt vi har kvar innan Sverige är ett jämställt och jämlikt samhälle. Jag står gärna i fronten för att förändra det, skriver Johan Ingelskog i sin programförklaring inför valet till avtalssekreterare.
Johan Ingelskog, Kommunals avtalssekreterare.
I nio år har jag ägnat mina dagar och många nätter åt förhandlingar och avtal på Kommunal. Under denna tid har jag haft förmånen att samarbeta med Lenita Granlund som avtalssekreterare och jag har även varit omgiven av ett fantastiskt gäng, i avtalsdelegationer och på förbundskontoret. Jag är stolt över det arbete vi har genomfört och nu är det är dags att ta nästa steg i vår utveckling. Detta är ett arbete som jag verkligen skulle vilja driva. Det är därför jag kandiderar och ber om förtroende som avtalssekreterare.
En avtalssekreterares huvuduppgift är att ansvara för förbundets förhandlingsarbete och leda avtalsförhandlingarna, få hela organisationen att dra åt samma håll. Från arbetsplatsombud, ombudsmän och avtalsdelegationer. Det kräver kunskap om Kommunals medlemmars villkor och arbetsförhållanden, kunskap om våra kollektivavtal och dess samspel med lagarna och på vilket sätt dessa kan utvecklas för att förbättra vardagen för medlemmarna. Jag vill använda min kompetens inom dessa områden och min mångåriga erfarenhet som förhandlare för att ta nya steg i kampen för ökad rättvisa.
Tillsammans förhandlar vi i Kommunal fram bättre löne- och anställningsvillkor än vad man kan uppnå var och en för sig. Och vi gör det!
Det handlar framförallt om det långsiktiga, uthålliga och mödosamma arbetet för att minska strukturella orättvisor på arbetsmarknaden och uppnå mer i lön för yrkesutbildade. Det är frågor som också hänger ihop med hur vi utvecklat Kommunals strategier runt yrkesutveckling. Det handlar också om att de individuella lönerna som inte fungerar på det sätt som det är tänkt och att vi har stora grupper som har alldeles för låg lön.
”Just in time”-bemanningen måste få ett slut och det måste finnas möjlighet till återhämtning och vila. Om andra länder inte har delade arbetspass, ska inte Sverige heller behöva ha det.
En annan fråga är heltidsarbete som norm är helt avgörande för kvinnors frihet, att kunna försörja sig både under och efter arbetslivet via en bra pension. Här går utvecklingen visserligen framåt och jag menar att det arbete vi har bedrivit med våra motparter är en orsak. Men det är långt ifrån färdigt.
Ett annat område där det finns mycket att göra är hållbara scheman. ”Just in time”-bemanningen måste få ett slut och det måste finnas möjlighet till återhämtning och vila. Om andra länder inte har delade arbetspass, ska inte Sverige heller behöva ha det. Det finns också avtal med allt för långa ramtider eller jourpass. Detta gör att man tvingas spendera tid på jobbet under allt för många timmar.
En utmaning som hänger ihop med arbetstiderna är arbetsmiljöfrågorna där jag menar att Kommunal behöver skärpa skrivningar i våra avtal. Möjligheten till återhämtning och vila måste tydliggöras. Men det är också frågor som att arbetskläder måste bli en självklarhet. Inom till exempel räddningstjänsten och för sotarna måste vi få att få bort cancerrisken. Ingen ska behöva vara rädd för att dö på grund av jobbet.
Min utgångspunkt är självklar – det är inget självändamål att vara med i LO samordningen.
En annan utmaning som blivit mycket tydlig på senare tid gäller samarbetet med LO. Under mina år på LO lärde jag mig att man måste vara en god lyssnare och förstå sina kompisar inom andra förbund. LO är beroende av Kommunal – och vi beroende av dem. Men alla parter måste känna att man över tid får ut något av en samordning. Det menar jag att Kommunal inte fått de senaste åren. Min utgångspunkt är självklar – det är inget självändamål att vara med i LO samordningen.
Till sist – jag är så enormt stolt över alla medlemmar, förtroendevalda och anställda inom Kommunal. Vi står rakryggade och tar matchen! Vi tvekar inte att påtala orättvisor till andra fackliga kamrater, arbetsgivare och politiker.
För i grund och botten är jag faktiskt rätt så förbannad. De löner och villkor som medlemmarna i Kommunal har är en form av kvitto på hur långt vi har kvar innan Sverige är ett jämställt och jämlikt samhälle.
Och jag står gärna i fronten för att förändra det – genom bra kollektivavtal!
