Utbildades löner ökar mest
– Det är fel med de löneskillnader som är.
Det säger måltidsbiträdet Anand Singh medan han slevar upp ännu en portion fläskgryta till en hungrig elev i Nacka gymnasium, utanför Stockholm.
Anand Singh, måltidsbiträde.
Det här utspelar sig i en annan tid. Före coronarestriktionerna. Gymnasieelever gick fortfarande i skolan. Kommunal laddade fortfarande för en avtalsrörelse med ambitionen att få igenom extra löneökningar till dem i yrken med yrkesutbildning. Nu ett par månader senare är avtalsförhandlingarna uppskjutna till hösten och hur avtalskraven kommer att se ut då vet vi inte.
På ett eller annat sätt kommer troligen ändå både fack och arbetsgivare hålla fast vid att satsa mer på de grupper som har yrkesutbildning.
Och den linjen har gällt i flera år, visar KA:s sammanställning av medellöner för 2019 och bakåt. Sedan 2014 har gapet mellan de yrkesutbildade grupperna och de som har yrken utan krav på yrkesutbildning vuxit för varje år, visar vår granskning av sex yrkesgrupper, tre i vardera kategori. 2014 var gapet i genomsnitt drygt 1 200 kronor och har 2019 vuxit till nästan det dubbla.
En av de kommuner där det skiljer allra mest mellan kockar och måltidspersonal är Nacka.
– Det är ganska mycket skillnad. Kockarna har utbildning men måltidsbiträden gör mycket grejer också. Det ska skilja max tre, fyra tusenlappar, säger Anand Singh som jobbat på Nacka gymnasium i fyra år och har en lön på under 25 000 kronor i månaden.
I genomsnitt skiljer det nästan 5 400 kronor mellan de båda yrkena i Nacka som helhet, på Nacka gymnasium ännu mer.
Kantiner lyfts, vagnar körs. Det är sorl, slammer, skrammel och porlande vatten. Det luktar curry. I en annan del av köket tillverkar köksmästaren Mikael Målar majonnäs med en jättevisp.
– Kockarna i Nacka har mycket mer lön än många andra kockar. Medan biträdena ligger ungefär som snittet. Det är brist på kockar. Här har man valt att anställa på högre lön, säger köksmästaren när han får se KA:s siffror.
Kockkollegan Hassiba Rachid tycker att det ska vara en viss löneskillnad.
– Ja, självklart. Vi har mer ansvar än måltidsbiträdena. Men jag tycker att lönen ska gå efter hur personen jobbar. Lönerna ska vara rättvisa, säger hon.
Hr-direktören i Nacka, Elisabeth Carle, betonar skillnaderna i de två yrkena även om flera arbetsuppgifter är gemensamma.
– Det är skillnad i arbetets komplexitet och svårighetsgrad. Kock är ett ansvarsfullt arbete med utbildningskrav som innebär att vi vill värdera det högre helt enkelt, säger hon.
Jag har jobbat så pass många år i vården så jag är duktig på det jag gör. Jag brukar inte skryta men jag känner att jag gör ett jättebra jobb, precis som de andra som är undersköterskor.
Nästan 50 mil söder om Stockholm och Nacka ligger Karlskrona i Blekinge. Här är löneskillnaderna mellan kockar och måltidspersonal betydligt lägre. Den ligger under skillnaden på riksnivå.
Men det som framför allt sticker ut här är den närmast obefintliga skillnaden mellan de två vårdyrkena undersköterska och vårdbiträde.
Marie Holgersson är vårdbiträde med 32 års erfarenhet. Nu jobbar hon på Annagården i Jämjö, strax öster om Karlskrona. Hon tycker det är rimligt att hon har i princip samma lön som en undersköterska.
– Det får jag väl skit för sedan men jag tycker ju det. Jag har jobbat så pass många år i vården så jag är duktig på det jag gör. Jag brukar inte skryta men jag känner att jag gör ett jättebra jobb, precis som de andra som är undersköterskor, säger hon.
Med sina dryga 27 000 i grundlön ligger hon klart över genomsnittet för både undersköterska och vårdbiträde i Karlskrona.
Och jobbet hon gör är det samma som undersköterskorna gör, säger hon.
– Det är någon tjej bland undersköterskorna som är duktig på att sätta kateter, annars gör vi samma jobb.
Varför skulle jag utbilda mig i två år om jag ändå hade haft samma lön utan den där utbildningen?
I Karlskrona skiljer det endast 600 kronor i medellön mellan undersköterskor och vårdbiträden. En återkommande förklaring vi får är att lönesättande chefer i Karlskrona gärna höjer dem med lägre löner vid lönerevisionerna.
– Det finns, eller har funnits i alla fall, en tendens att höja lågavlönades löner. Det är vår uppfattning, framför dem som har presterat bäst. Det kan vara en förklaring till detta. Det har man sett varje år, säger Daniel Deleuran, Kommunals ordförande i Karlskrona.
Men om man vill rätta till felaktiga löner borde det väl tas utanför potten?
– Ja, det borde det. Arbetsgivaren och vi är inte överens i frågan, säger Daniel Deleuran.
Flera timmar senare när solen har gått ner öser regnet ner över Karlskrona. Mitt inne i stan ska undersköterskan Elisabeth Blomgren strax gå på sitt nattpass på äldreboendet Vittus Elena. Vi får intervjua henne i en samkvämslokal högst upp i huset. Hon har cirka 900 kronor mer i grundlön än vårdbiträdet Marie Holgersson.
Elisabeth Blomgren, med 37 år i vårdyrket varav 20 som undersköterska, kan visserligen hålla med om att vårdbiträdena gör samma jobb lika bra som hon. Men hon tycker ändå att det ska skilja mer än de där 600 kronorna i snitt mellan undersköterska och vårdbiträde.
– Varför skulle jag utbilda mig i två år om jag ändå hade haft samma lön utan den där utbildningen? Min utbildning bekostade jag ju själv. Den blir annars ingenting värt. Och jag tycker att utbildning ska vara värt någonting.
Arbetsgivaren Karlskrona kommun skriver inte under på den beskrivning vi fått från flera håll, att lönesättande chefer haft en tendens att höja dem med lägst löner vid lönerevisionerna.
Men kommunen kan på grund av coronakrisen inte kommentera Kommunalarbetarens löneuppgifter närmare. Hr-chef Patrik Pallin lämnar följande skriftliga kommentar:
”Det finns i lönestatistiken fler parametrar att ta hänsyn till som gör att de till synes små löneskillnaderna mellan undersköterska och vårdbiträde kan accepteras av arbetsgivare och fack. Oavsett det finns det fortsatta utmaningar i det lönepolitiska arbetet, men också en konstruktiv lokal dialog i frågan.”
Niclas Lindahl, förhandlingschef vid Sveriges Kommuner och Regioner, tycker att KA:s granskning visar att avsikterna med det centrala avtalet fått genomslag i den lokala lönebildningen.
– Det här är bland annat en följd av det avtal vi har haft med Kommunal. Dels med undersköterskesatsningen och dels med inriktningen mot yrkesutbildade. Man kan fundera på om arbetsgivarna lokalt har gjort den här prioriteringen även tidigare men man kan se att det centrala avtalet har stärkt den här riktningen, säger han.
Kommunals snart avgående avtalssekreterare Lenita Granlund tycker att skillnaderna mellan utbildade och outbildade grupper skulle kunna vara ännu större.
– Det som är viktigt är att man upprätthåller lägstalönerna och att man har en löneutveckling oavsett vilket jobb man kommer in i. Men kommer du in som outbildad ska du också se att om du utbildar dig så får du större möjlighet till yrkesutveckling och att yrkesutvecklingen i sin tur ger högre lön. Det är den rörelsen vi vill ha, säger hon.
Fotnot: Artikeln gjordes innan coronapandemin bröt ut i större skala. Före publicering kollade vi av om pandemin drabbat de inblandade. I köket i Nacka gymnasium lagar man även mat åt en grundskola som ligger bredvid. Anand, Hassiba och Mikael jobbar som vanligt trots coronapandemin medan en del andra i köket förflyttats till andra skolor i kommunen. I Karlskrona jobbar Marie och Elisabeth på precis som förut.
