Hennes drömjobb fanns hos barnen

Hon närmade sig 40 år när hon såg annonsen om en utbildning till barnspecialistundersköterska.

– Och det var som att poletten ramlade ner.  Det var som en visshet. Du vet man har gått och funderat på vad vad man ska göra med sitt liv egentligen och så bara: det här ska jag bli!

Lyssna på vårt poddavsnitt om Karin Oswald:

Det har snart gått tio år sedan dess och i  dag ­arbetar hon på Akademiska barnsjukhuset i Uppsala. Att arbeta med barn är fortfarande det bästa hon vet trots att de hon arbetar med ofta är svårt sjuka.

På avdelningen finns barn och ungdomar med allt från tumörer i hjärnan och bebisar som fötts med tarmarna utan­på magen till dem som ska operera ryggen eller blindtarmen. Det kan låta som ett tungt jobb men för Karin har det varit svårare att arbeta med svårt sjuka vuxna.

– Barn tycker inte synd om sig själva på samma sätt. En liten knodd på 1,5 år med hjärntumör leker i lek­hagen och drar droppställningen efter sig. Det är liv och rörelse, glädje och kärlek på den här avdelningen.

I Undersköterskepoddens nionde avsnitt berättar Karin Oswald mer om varför en specialistutbildning var bra för henne, vilken väg hon fick ta dit och om hur utbildning kan fortsätta att vara en del av jobbet. Som utbildningarna hon gått i taktil massage, en metod som hon använder för att lugna och smärtstilla barnen på avdelningen.

– Jag kom i kontakt med det redan under praktiken. En liten kille som hade väldigt ont sa till min handledare: ”Jag vill ha taktil” och det gick rakt in i hjärtat på mig.

I höst blir hon färdig internutbildare i metoden och ­lärare själv.

– Jag har flera kolleger som bara väntar på att få lära sig.