Charlotte Agemalm.
Charlotte Agemalm pustar ut den här måndagen. Hon har precis gått av de tre kvällspassen hon arbetat under helgen. På arbetsplatsen där hon är skyddsombud på sin avdelning finns åtta avdelningar med tio boende per avdelning. Det är ett särskilt boende för multisjuka äldre varav många är dementa.
Boendet har haft flera misstänkta fall där planen för barriärvård fått tas i bruk, vilket har fungerat bra enligt Charlotte. Men om de får ett större utbrott av smitta på boendet tror hon att det skulle vara svårt att få skyddsutrustningen att räcka till:
– Tanken ger både lite ångest och lite panik. Både för egen del och för de boende. Vi är ju satta för att ta hand om de äldre, det är ett förtroende vi fått av de anhöriga. Då känns det så fel att det ska brista i att skyddsutrustning inte finns. Och att vi dessutom riskerar våra egna liv medan vi vårdar. Det är tragiskt.
Vårdpersonal runt om i Sverige ställs inför omöjliga val och arbetsuppgifter om skyddsutrustning saknas. Ska de arbeta vidare och riskera att smittas själva och samtidigt att föra smittan vidare eller ska de konstatera att deras arbetsmiljö innebär en fara och säga att arbetsuppgifterna inte går att utföra?
Rättsligt har man inte rätt att vägra arbeta även om skyddsutrustning saknas. Arbetsplatsens skyddsombud kan däremot lägga ett skyddsstopp om det finns en omedelbar och allvarlig fara för arbetstagarens liv eller hälsa.
Till sist går vi där på jobbet helt utan skyddsutrustning. Får vi ett stort utbrott kommer den dagen att komma.
Detta är en fråga som Charlotte Agemalm i sin roll som skyddsombud grunnar mycket på just nu.
– Absolut. Blir det ett riktigt utbrott och det inte finns skyddsutrustning måste vi skyddsombud prata ihop oss med sektionen om att lägga ett skyddsstopp. Men om vi borde det eller inte kan jag inte svara på i dag. Där är vi ännu inte.
Charlotte har precis genomfört en webbutbildning via Karolinska Institutet om skyddsföreskrifter och skyddsutrustning.
– Men varför ska vi ha skyddsföreskrifter när vi inte följer dem? Om de kan brytas ner till lokala föreskrifter och i takt med att utrustningen sinar finns till slut ingenting kvar. Till sist går vi där på jobbet helt utan skyddsutrustning. Får vi ett stort utbrott kommer den dagen att komma.
Redan i dag är det så att vikarierna inte törs komma och jobba. De ställer sig ”inte tillgängliga”.
Den största rädslan handlar dock inte om skyddsutrustningen – det handlar om att kunna bemanna med tillräckligt mycket personal.
– Jag är våldsamt rädd för hur det skulle fungera om vi får ett utbrott. Vi kommer inte att få tag på vikarier. Folk kommer att vägra gå till de avdelningarna och jag tippar att en andel av de anställda inte kommer att gå till jobbet. Redan i dag är det så att vikarierna inte törs komma och jobba. De ställer sig ”inte tillgängliga”. Det här är en liten stad och rykten om smitta sprids fort.
I rollen som skyddsombud får Charlotte Agemalm möta kollegernas oro och rädsla. Hon säger att många mår väldigt dåligt, och konstaterar att hon själv är orolig varje dag hon går till jobbet:
– Jag har haft en stroke, en hjärnhinneinflammation, har högt blodtryck och är 60 år. Just nu är det mycket existentiella frågor som kommer upp. Jag utbildar i ”Första hjälpen till psykisk hälsa” i Sala kommun och det har jag nytta av varje dag på mitt jobb. Både i bemötandet mot kolleger men också mot anhöriga. Man får bryta ner den kunskap man har.
De tips hon har kring hur man kan tänka handlar om att lyssna, bekräfta, förmedla var man kan söka hjälp, var man kan söka information och förmedla att det inte är onormalt att vara orolig i en sådan här situation:
– Det handlar också om att kunna leva med tanken att det är så lite vi kan påverka i detta, men att det vi kan påverka är vårt eget sätt att handla och leva, säger Charlotte Agemalm.
Under helgen har arbetet fungerat relativt bra, även om Charlotte och arbetskamraterna fick ställa sig och tvätta arbetskläder för att ha något att byta med. Och trots att boendet lägger beställningar på skyddsutrustning och sprit hela tiden börjar handspriten och ytspriten att tryta. Det har fått räddningstjänsten i Sala att rycka ut. De ska nu börja tillverka rengöringssprit till vården i kommunen.
– Det är ju inget vi har tid att göra och det känns jättebra att vi alla kan hjälpas åt i krisen. Nu har vi gått ronder för att plocka ihop dunkar och pet-flaskor som vi ska kunna ha spriten i.
