Den senaste veckan har det uppmärksammats på både tv och sociala medier att människor runt om i vårt avlånga land varje kväll klockan 20.00 applåderar en minut som en hyllning till vårdpersonalen. På så sätt uppmärksammas vi, och allmänheten visar att de ser att vi kämpar och att de uppskattar det.
Jag som undersköterska i vården tycker att det värmer att folk vet och inser vikten av vårt jobb. Reaktioner kommer ju naturligtvis på detta som på det mesta då människor aldrig tycker lika. Det skrivs ”sluta klappa och hjälp till istället ” eller ”sluta applådera och ge oss rimlig lön för vårt jobb ” även detta i olika sociala medier och tidningar.
Jag har svårt att förstå varför det ena ska utesluta det andra. Att få uppskattning och uppmärksamhet för det vi gör och faktiskt tycka att det lyfter oss och är hedrande det gör oss inte fattigare.
Vårt jobb brukar med undantag för tiden under avtalsrörelsen gå ganska obemärkt förbi. Dessa applåder har ju faktiskt satt fokus på vårt viktiga yrke och det kan ju inte vara fel?
Får vi inte vår rätta plats i samhället och är synliga kommer vi heller inte få rätt uppskattning i lönekuvertet. Så jag för min del tackar för dessa applåder och för att ni sätter strålkastaren mot oss.
Uppskattning för stunden kan ibland vara det som gör att man orkar hålla ångan uppe.
Det blir svårare för de som delar ut pengar ur säcken vid löneförhandlingarna att komma undan med sin knapra utdelning då vikten av vårt jobb i och med denna pandemi faktiskt blivit mer tydlig än någonsin. Som jag skrev i en diskussion på Facebook i ämnet: uppskattning för stunden kan ibland vara det som gör att man orkar hålla ångan uppe.
Jag har en yrkesstolthet och har alltid haft, så när en del säger ”sätt ner foten, säg ifrån, visa att du inte tycker lönen är rimlig” ställer jag mig frågan: menar ni som tycker så att jag ska lägga av mig larmtelefonen och gå hem?
Självklart vill jag ha skälig lön för det viktiga jobbet jag tycker att jag utför, men yrkesstoltheten som jag haft under mina 24 år sedan jag blev klar undersköterska innebär även att jag inte bara kan vända gamla och sjuka ryggen i det som händer nu.
Så trots att lönekuvertet inte speglar det viktiga jobb jag och mina kollegor utför dagligen, dygnet runt så uppskattar jag applåderna!
Uppskattning när det känns tungt, när jobbet är slitigt det får mig att känna att det val jag gjorde när jag blev undersköterska fortfarande är helt rätt.
Uppskattning när det känns tungt, när jobbet är slitigt det får mig att känna att det val jag gjorde när jag blev undersköterska fortfarande är helt rätt.
När denna tid av sjukdom och ett samhälle i gungning är över hoppas jag att applåderna som varje kväll lyft mig och många av mina kollegor genom en prövning vi aldrig tidigare skådat, också hjälper till att göra skillnad vid kommande lönesättning.
