Vilka har förtroende att företräda medlemmarna på arbetsplatsen? Vilka bestämmer hur det fackliga arbetet ska organiseras? Kring dessa frågor kretsar den långdragna och infekterade konflikt på Göteborgs spårvägar som kulminerade i den ”strejk” som ledde till att fyra medlemmar uteslöts ur Kommunal förra året. 

För att försöka förstå vad som har hänt måste vi backa bandet. Hösten 2018 bildades två arbetsplatsklubbar på Göteborgs spårvägar, en för bussförarna och en för spårvagnsförarna. Klubbarna bildades stadgeenligt och representanter från Kommunals förbundskontor var på plats vid såväl mötet där de bildades som årsmötena där styrelser valdes. Anledningen till klubbildandet var att det fanns ett missnöje med hur ett antal arbetsplatsombud och skyddsombud bedrev det fackliga arbetet. Nu ville man få till ett arbetsplatsnära fackligt arbete. 

– Det fanns en tro hos medlemmarna på Göteborgs spårvägar att om vi bildar klubb och får rodda GS själva så kan det här bli jättebra, säger Ronny Sunesson, ordförande i Kommunals Trafik Väst, sektionen som Göteborgs spårvägar tillhör.

Gustav Landström, en av de nu uteslutna medlemmarna, säger att deras tanke med att bilda klubbar var att det var genom klubbarna som det fackliga arbetet på arbetsplatsen – inklusive förhandlingar – skulle organiseras. De fackliga företrädarna skulle utses av klubbarnas medlemmar och driva de frågor som klubbens medlemmar ville driva. 

Men efter att klubbarna bildats hände ingenting – klubbarna fick inte några förhandlingsmandat och blev under våren 2019 allt mer frustrerade. I samband med kongressens första dag valde en person engagerad i bussklubben att, trots invändningar från de andra, utlysa en facklig ”strejk” riktad mot Kommunal. Så ser den ena sidans verklighetsbeskrivning ut. Vi kan kalla den sidan för Klubbrepresentanterna.

Den andra gruppen – vi kan kalla den Ombudsgruppen – består av flera arbetsplatsombud, skyddsombud och före detta ombud som menar att det handlar om att Klubbrepresentanterna var missnöjda med att de förlorat sin makt och försökte återställa den gamla ordningen genom att bilda klubbarna. De menar att Klubbrepresentanterna inte har velat acceptera spelreglerna inom Kommunal och hur förhandlingsmandat fördelas. 

– Egentligen har de inte en konflikt med oss utan med avdelning Väst, som säger att vi ska jobba så här och de säger nej vi ska jobba så här. Och vi har hamnat i mitten, för att vi fört ut det här budskapet från avdelningen, sade ett av de före detta ombuden som KA träffade i juni.

Vad man än gör så blir det liksom fel, så länge man inte håller med dem och gör exakt som de säger

Angående kritiken att de inte har skött sina uppdrag, berättade de att det har varit svårt att bedriva ett fackligt arbete eftersom de blivit trakasserade och uthängda på sociala medier av personer aktiva i klubbarna.

– Vad man än gör så blir det liksom fel, så länge man inte håller med dem och gör exakt som de säger, sade ett av de före detta ombuden.

De båda sidorna använder i stort sett samma argument – att det är den egna gruppen som velat ha ett arbetsplatsnära fackligt arbete och göra upp med en gammal kultur.

Flera av de medlemmar som fråntogs sina uppdrag och nu har uteslutits hörde till sektionen Trafik Väst. Gustav Landström och Giovanni Pietrafesa satt till och med i styrelsen. 

När KA träffade ordföranden och vice ordföranden i juni uttryckte de kritik mot avdelningens och förbundsstyrelsens agerande. Ordförande Ronny Sunesson stod inte bakom strejken men hade förståelse för att den uppkommit.

– Jag tror att den kom till i oerhört stor frustration över att det fackliga arbetet på Göteborgs spårvägar har avstannat. Till exempel har den lokala samverkansgruppen fått ställa in möten för att den fackliga representanten inte har gått dit, sade han då.

Han ställde alltså till stor del upp på verklighetsbeskrivningen från Klubbrepresentanterna att det funnits fackliga ombud i Ombudsgruppen som inte skött sina uppdrag och att han förstod varför arbetsplatsklubbarna bildades och man ville få förhandlingsmandat.

– Den här konflikten har handlat en hel del om jaget och inte om viet. Vem ska ha den fackliga makten på Göteborgs spårvägar. I stället för att låta medlemmarna ha den fackliga makten har man varit så noga med att hänga kvar vid den, sade han också. 

Kommunal har inte en historik av att använda uteslutning för att iordningsställa sina led

Ronny Sunesson

Vad säger Ronny Sunesson i dag om att det slutade med att hans styrelsekamrater uteslöts ur Kommunal? 

– Vad jag tänker som Kommunals representant är att jag inte är bekväm med det. Kommunal har inte en historik av att använda uteslutning för att iordningsställa sina led. Men vad som har hänt vet jag inte. Jag som sektionsordförande har inte fått någon återkoppling om på vilka grunder de har fråntagits sitt medlemsskap, säger Ronny Sunesson.

Han säger att det inte finns någon tvekan om att det fanns ett starkt stöd på Göteborgs spårvägar för klubbar med förhandlingsmandat och Klubbrepresentanterna. De namnunderskrifter – omkring 300 av 600 anställda – som samlades in till stöd för klubbarna och de förtroendevalda som fråntogs sina uppdrag visar också det, menar Ronny Sunesson. 

– Det fanns en uttrycklig vilja att ha klubbar. De här 300 namnunderskrifterna styrker naturligtvis bilden att man ville ha den organisationen. 

Ronny Sunesson och sektionens vice ordförande skrev till förbundsstyrelsen och vädjade om att ta tillbaka beslutet att frånta de förtroendevalda sina uppdrag och att inte utesluta dem ur Kommunal.

– Jag såg både Gustav och Giovanni och flera av de andra som stora tillgångar för det fackliga arbetet, just för att de hade ett så oerhört stort förtroende hos sina kolleger. Om vi nu ska bedriva ett arbetsplatsnära fackligt arbete, så ska vi ju ha de representanter som medlemmarna på arbetsplatsen vill ska representera dem, säger han. 

Men hur är det då med förhandlingsmandat? Normalt är det arbetsplatsombuden som har förhandlingsmandat. Det finns inget som säger att bara för att man har bildat en klubb har dess styrelse mandat att förhandla. Men i klubbstyrelserna satt personer som redan var ombud, till exempel Giovanni Pietrafesa. Ronny Sunesson säger också att det inte fanns några hinder för att klubbarna hade valt ombud som sedan kunde få förhandlingsmandat. Och Gustav Landström säger att de var öppna för att ha en diskussion med avdelning Väst och ombuden ur Ombudsgruppen om hur mandat skulle fördelas och hur arbetet skulle läggas upp. 

Vi har aldrig sagt att vi ska vara utanför systemet.

Gustav Landström

– Vi har aldrig sagt att vi ska vara utanför systemet, men vi tyckte att det är inom arbetsplatsklubbens försorg som vi ska utse företrädare, att det är vi som ska bestämma det, säger han. 

Han menar också att personerna i Ombudsgruppen hade kunnat ställa upp i valen till klubbstyrelserna.

– De hade kunnat kandidera i valen och få sitt förtroende prövat i den omröstningen.

De säger att det redan då fanns en stor konflikt och därför inte var aktuellt.

– Jag delar inte den verklighetsbilden, jag upplever att vi var extremt inbjudande. Jag blev väldigt förvånad när inte någon person som varit verksam i den här kretsen sade att de kunde tänka sig att ställa upp. Varför bojkotta en process som hade kunnat läka det här?

De fackliga ombuden i Ombudsgruppen som KA träffat gillade inte idén med klubbar utan ville hellre att arbetet organiserades i en företagsorganisation. Det var också avdelning Västs vilja, något de berättade för sektionens ordförande Ronny Sunesson i samband med att klubbarna bildades. Henrik Johansson, lokalkontorschef på avdelning Väst, säger att de mycket riktigt förordade företagsorganisation. Men när medlemmarna ville ha klubbar var det ingenting som de motsatte sig. Däremot hade de synpunkter på vilka mandat klubbarna ansåg sig ha.

En företagsorganisation kan bildas på ett företag med flera arbetsplatser och bestå av både skyddsombud och arbetsplatsombud. I dag finns det en sådan på Göteborgs spårvägar, som samordnar det fackliga arbetet på arbetsplatsen i de två sektionerna Trafik och Teknik. Men sektion Trafik är i stort sett inte inblandad i det fackliga arbetet på Göteborgs spårvägar längre. Företagsorganisationen sköts av avdelningen. Ronny Sunesson säger att det på ett sätt är bra att avdelningen tog över, eftersom konflikterna på Göteborgs spårvägar tog utrymme från de andra arbetsplatserna inom sektionen. 

Men det låter som att det var klubbar och inte företagsorganisation som medlemmarna på arbetsplatsen ville ha – vad tänker du om det demokratiska i det här? 

 Det är bara att läsa de första meningarna i stadgarna. ”Vi är en medlemsstyrd organisation”. Så jag förstår din fråga och den är helt berättigad. 

Jag är den första att erkänna att det är en jävla soppa.

Ronny Sunesson

Ronny Sunesson säger samtidigt att han måste förhålla sig till fattade beslut och att han förutsätter att avdelningen och förbundet har följt stadgarna och de demokratiska spelreglerna. 

 Jag är den första att erkänna att det är en jävla soppa. Men nu är det är någon annan som kokar den här soppan och då får de rodda i det. 

Henrik Johansson på avdelning Väst säger att deras uppfattning är att klubbarna ansåg sig ha mandat som de inte hade rätt till enligt Kommunals stadgar. Deras utgångspunkt var att medlemmarna redan hade valt sina ombud och de ombuden hade en fastställd mandatperiod.

– Det som har varit bärande hos oss är att arbetsplatsombuden har makten i dag i verksamhetsfrågorna. Det är vår absoluta tolkning av kongressbesluten. Om man inte gillar arbetsplatsombuden får man välja nya. Det har man inte gjort utan man bildade klubbar i stället, säger Henrik Johansson.

Gustav Landström säger att de mycket riktigt tolkade stadgarna som att en klubbstyrelse också kan ha förhandlingsmandat. Han säger dock att de inte var främmande för en lösning där klubbarna valde arbetsplatsombud som kunde få förhandlingsmandat. Ett sådant val hölls också i början på maj. Och Henrik Johansson säger att avdelningen inte hade något principiellt emot att någon i klubbarna skulle få förhandlingsmandat. 

– Jag vet att det är flera som har haft det. Det hade säkert gått att ordna, säger Henrik Johansson. 

Så vad var problemet då?

 Jag skulle säga att det i grund och botten handlar om konfliktsituationen på arbetsplatsen. Man har varit oense om vem som ska ha mandaten och hur det ska se ut. Då har vi landat i att de här personerna är valda och då fördelar vi mandaten på de som finns och är valda.

Henrik Johansson säger också att de bjöd in alla förtroendevalda på möte i april – ett för dem på spårvagnssidan och ett för dem på bussidan. På det första mötet som skulle hållas för spårvagnsförarna kom båda klubbarna – och när inte alla fick vara med valde de att lämna mötet.

– När de inte fick bestämma hur mötet skulle gå till så gick de. Om de säger att vi har utestängt dem så stämmer det inte – de valde att gå själva. 

Men enligt Gustav Landström lämnade de mötet för att enbart valda ombud ur Ombudsgruppen och inte de som var valda till klubbstyrelsen var välkomna på mötet.

– Det där är ren lögn. Vi ställde frågan, får vi som ingår i klubbstyrelserna vara med? Nej det får ni inte, sa de då. Då var det jag som sade att då går vi, då finns det ju noll vilja till diskussion här. Om det bara hade varit så att i dag tar vi spårvagnsdriften och i morgon bussdriften så hade det kanske gått att lösa, säger han. 

Han säger att av cirka 30 personer stannade fyra eller fem kvar på mötet. 

– Om man får 25 vuxna människor att gå därifrån, då är det kanske inte vi som har gjort fel. Gamla rävar som varit med i 30 år som går därifrån för att man tycker att det är helt vansinnigt det de håller på med. 

Henrik Johansson vill inte kommentera Gustav Landströms version av mötet.

Han säger att de befinner sig i en nystart nu som känns förhoppningsfull. Enligt honom finns i dag cirka 20 förtroendevalda på Göteborgs Spårvägar. Många medlemmar har också anmält sig till medlemsutbildning. Val av arbetsplatsombud och skyddsombud för trafikpersonalen har nyligen hållits och ska hållas för teknikpersonalen i mars. När alla är val är gjorda kommer avdelningen att samla alla för att lägga upp arbetet.

Det är många som är besvikna på oss, på sektionen, på sina arbetskamrater, på sin arbetsgivare.

Henrik Johansson

– Hur ska vi organisera oss och lägga upp arbetet, fördela den fackliga tiden och sådana saker. Men det är klart att vi börjar från ett svårt läge förtroendemässigt. Det är många som är besvikna på oss, på sektionen, på sina arbetskamrater, på sin arbetsgivare. Det här har ju varit en konfliktsituation på arbetsplatsen i rätt många år, säger Henrik Johansson. 

Ronny Sunesson, sektionens ordförande, säger att han vet att han inte är populär på Göteborgs spårvägar i dag. Många tror att sektionen var inblandad i att frånta förtroendevalda deras uppdrag och sedan utesluta några av dem ur Kommunal. 

– Många medlemmar tycker att det där jävla facket, den där jävla sektionen, såg till att vi inte fick en klubb, säger han.

Det som är svårt är ju att den andra gruppen ombud och avdelningen säger att det var de som hade medlemmarnas förtroende.

– Om vi nu pratar majoritetsskap – 300 underskrifter av 600 anställda fick de som fråntogs sina uppdrag i stöd. Litegrann är det ju så att man inte kan bortse från hälften av medlemmarnas vilja. Jag har svårt att hantera det.