Också bussförare behöver få vara med familjen
Något måste göras åt bussförarnas omänskliga arbetstider. Annars kommer nästan ingen orka ett helt liv i yrket, skriver Susanna Lundell.
I augusti inleds avtalsrörelsen för 24 000 bussförare. I Kommunal pågår förberedelserna som bäst med att formulera avtalskraven. Omkring 600 förslag om bättre löner och villkor har lämnats in från medlemmar som jobbar i trafiken.
Det är ingen vild gissning att arbetstider kommer att vara en het fråga. Bussförare kan ha arbetsdagar på upp till 13 timmar. Att arbeta så många timmar slukar all energi för förarna. Dessutom är det mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att förena arbetet med ett normalt familjeliv eller med någon form av fritid. Efter ett pass är förarna så slut att det är svårt att orka med något mer.
Bussföraren Ali Koukhai i Sundsvall berättar för KA:s reporter Johan Erlandsson om hur mycket han älskar sitt jobb, men hur de långa arbetsdagarna har gjort honom trött. Ali säger att han ofta har värk i benen och smärtor i nacke och rygg trots att han tränar på gym. Ali är långt ifrån ensam om att uppleva de långa arbetsdagarna som ett stort problem.
Att börja vid 5 på morgonen och sluta vid 18 är inte ovanligt. Sådana arbetstider går inte att förena med exempelvis att lämna eller hämta barn i skolan eller på förskolan.
I många bussgarage är den så kallade ramtiden ett vanligt samtalsämne. Med ramtid avses första turens start till sista turens slut. Den får vara hela 13 timmar lång och vid turer över 5 mil får ramtiden vara ytterligare en halvtimme.
En anledning till att det ser ut så här är att bussförarna ibland har så kallade delade turer. Då kan det bli tid mellan körningarna, ibland så mycket som flera timmar. Av denna tid räknas endast 17 procent per timme efter 90 minuter som arbetstid medan resten är obetald ledighet. Att det ser ut så beror på att det är som mest att göra när människor reser till och från jobbet.
Att börja vid 5 på morgonen och sluta vid 18 är inte ovanligt. Sådana arbetstider går inte att förena med exempelvis att lämna eller hämta barn i skolan eller på förskolan. Att få till en förändring av ramtiderna står därför högt upp på önskelistan för många förare. Frågan är viktig för branschens framtid.
Nu måste arbetsgivarna visa att de förstår att frågan om arbetstider är viktig för bussförarna. Att må bra på jobbet och att ha en bra hälsa hänger i mångt och mycket ihop med just arbetstiden.
För att unga bussförare inte ska överge yrket behövs en förändring. Inte många kommer att orka jobba fram till pension ett helt liv i yrket om inget görs åt de omänskliga arbetstiderna.
