Vreden tände undersköterskornas uppror

Det var i våras som det blixtrade till av ilska i huvudet på Marie Wiberg. Det stod klart att regeringen skulle dra in 310 miljoner kronor som skulle gått till resurspersoner inom äldreomsorgen samtidigt som Västerås kommun som är Maries arbetsgivare sparade på sin verksamhet.

– Vi kan inte knyta näven i fickan längre. Nu måste vi agera.

Det första steget blev att starta gruppen Undersköterskeupproret på Facebook. Kollegan Jenny Klingstam, som var med och startade gruppen, menar att det främst var för att få undersköterskor från hela landet att skriva under en namnlista mot besparingar inom äldreomsorgen.

– Vi hade som mål att få in 10 000 namn till årsskiftet. Sedan rullade det bara på och huxflux hade vi ett möte med socialministern Lena Hallengren och kunde lämna över våra namnunderskrifter, säger hon.

Lyssna på vår podd om Undersköterskeupproret:

När mötet på socialdepartementet ägde rum i slutet på augusti hade runt 14 500 undersköterskor från hela landet skrivit under. I dag har antalet växt till 23 500 och Äldreupproret har blivit ett begrepp som syns i medier både på riksplanet och lokalt. Det var ingenting som de hoppats på från början.

– Vi trodde aldrig att det skulle bli så stort. Men vi har ju lyckats. Jag tycker att vi har lyckats väcka den här frågan. Vem kommer att vilja jobba i äldreomsorgen om det ska vara så här? undrar Jenny Klingstam.

I dag är det Marie Wiberg som sköter Under­sköterskeupproret, delvis med hjälp av andra undersköterskor som hon kommit i kontakt med genom gruppen på nätet. Hon lägger i snitt två till tre timmar om dagen på upproret.

Det som tar tid är framför allt Facebookgruppen som får runt trettio inlägg om dagen. Inlägg som ofta leder till långa diskussionstrådar som hon följer samtidigt som hon svarar på frågor.

Vi kan ju inte vara nöjda med det här. Vi måste få igenom ytterligare förändringar.

Samtidigt arbetar hon heltid på äldreboendet Hälleborg i Västerås, arbetar fackligt och är ensamstående varannanveckasförälder.

– Det som handlar om Undersköterskeupproret gör jag ju på min lediga tid. För att jag vill att alla under­sköterskor i Sverige ska ha det bättre.

Målen för att nå dit är att det ska bli slut på neddragningar inom äldreomsorgen, att bemanningen ska öka och att delade turer ska bort så att personalen kan få bättre scheman. Marie Wiberg är övertygad om att arbetsvillkoren måste förbättras för att få flera att vilja arbeta som undersköterskor.

– Lönen är viktig, men den är inte prio ett. Om vi skulle få tvåtusen kronor mer i lön men fortfarande ha kvar den kassa arbetsmiljön, bemanningen och arbetstiderna så uppväger inte löneförhöjningen att man tycker att yrket är ett bra yrke, säger Marie och poängterar samtidigt att lönen måste upp på sikt.

Nu arbetar hon på att få träffa politiker för att vara med med och påverka och driva på politiska beslut i de här frågorna. Efter att vi har setts kommer socialminister Lena Hallengren på besök till Hälleborg dels för att träffa Marie och Jenny, dels för att presentera nyheten att regeringen tillsatt en äldresamordnare som ska se till att kommunerna i landet samarbetar för att hitta bra metoder att bland annat förbättra arbetsvillkoren för personalen i äldreomsorgen.

Det är långt ifrån tillräckligt, menar Marie.

– Vi kan ju inte vara nöjda med det här. Vi måste få igenom ytterligare förändringar.

Vad tror ni har hänt om två år?

– Om två år tror jag att de delade turerna är borta. Jag hoppas det i alla fall, säger Marie.

I Undersköterskepodden berättar hon mer om framtiden, utmaningarna och om varför just det här upproret lyckats att få så stor uppslutning.