Så löste de krisen på Almagården

Alla som arbetar på ett äldreboende vet att det kan komma tunga perioder när många av de boende samtidigt behöver mycket mer vård och omsorg.

Det var det som hände på Almagården under hösten 2018, men det hände efter en tuff sommar med många vikarier och samtidigt som antalet boende blev fler. Fler gifta par flyttade in i rum där det tidigare bott en person. Det som däremot inte ökade var antal personal.

Undersköterskan Malin Lindmark var en av dem som var nära att gå in i väggen.

– Det var jättetufft och ibland ville jag inte åka till jobbet. Man grät när man kom och såg Almagården.

Lyssna på vårt poddavsnitt från Almagården här!

Skyddsombuden Ronja Asplund och Lottie Andersson menar att det var fler än Malin som var slutkörda.

– Man kände sig otillräcklig. Det var mångas ord. Att man skulle springa fortare och räcka till, men inte kunde dela på sig. Har du sju larm och är tre personal – då är det svårt att hinna till alla samtidigt, säger Lottie och slår ut med händerna.

Att de var för få som arbetade märktes på saker som att högarna med tvätt inte hanns med, att de inte hann ta alla raster och på att medicin inte alltid delades ut som den skulle.

– Stress kan göra att du glömmer saker, säger Ronja Asplund.

I november var det som värst.

– Jag tror att vi var elva stycken som var sjukskrivna på en dag, säger Malin.

Det var då skyddsombuden Ronja och Lottie bestämde sig för att det måste till en förändring, så fort det bara gick. Det har bara gått ett drygt halvår sedan dess men känns redan långt borta. Det finns inga tvätthögar i tvättstugan längre och stegen i korridorerna springer inte lika snabbt.

– Visst finns det saker att göra fortfarande men det är mycket bättre, säger Ronja och berättar att de fått bemanna upp så att de är fler som arbetar.

Den snabba resan dit började med att få enhetschefen Jim Lindberg att förstå hur allvarligt läget var. Det gjorde de genom att få alla att skriva avvikelser.

– Det väger ganska tungt när man har det på papper. Nästan mer än om man säger det tyvärr, säger Ronja som också berättar att de hade möten där chefen var med och all personal fick berätta hur de mådde och där de tillsammans letade lösningar.

Jim Lindberg är glad över både mötena och avvikelserapporteringen. Han menar att det aldrig skulle ha gått att vända utvecklingen utan ett bra samarbete med skyddsombuden.

– Det var när de krokade arm med mig som det kändes att det här går.