Nians buss svänger in mot ändhållplatsen i området Carlshöjd. Här finns en av Umeå lokal­trafiks stora laddstationer, ett flera meter högt grönt torn. För Göran gäller det att placera bussen med decimeterprecision under tornet. Tornet är försett med medar som för strömmen, sammanlagt 700 ampere, till bleck på bussens tak. En laddning tar cirka fem minuter och därefter är bussen redo att köra i ytterligare fyra mil. Elen kommer från lokal vattenkraft från verket i Stornorrfors, en och en halv mil utanför stan.

 

LÄS OCKSÅ: Kommunalarna som räddar klimatet

 

Enligt siffror från branschorganisationen Sveriges Bussföretag finns i skrivande stund elbussar i nio kommuner runt om i landet. Utöver det finns också olika former av hybridbussar på flera ställen. 

Jag frågar Göran som rattar nian om han tänker på att han gör en miljöinsats med sitt jobb.

– Självklart.

Så börjar han lista flera negativa saker med sitt arbete: dåliga arbetstider, låg lön och att man, som han säger, är ”fruktansvärt kontrollerad i sitt jobb”. Men ändå stannar han kvar och en orsak är just miljö­frågan.

– Jag gör ett miljöarbete genom att erbjuda folk en möjlighet att inte ta bilen. Det stämmer bra med vad jag vill i övrigt.

”Man behöver inte vara jättesmart för att förstå att det här samhället vi lev­er i inte är hållbart.”

Just nu finns fyra laddstationer i Umeå och elbussarna kan bara köra på två av stans linjer. Men Göran berättar att det finns planer på att halva bussflottan ska vara elbussar, det handlar mest om att få fram bussar.

Finns det inga nackdelar med elbussarna?

– Det stora problemet är att leverantören är ett så litet företag. Den här ledbussen finns det bokstavligen bara ett exemplar av i hela världen. Så när det blir något fel på den har vi ingen att ersätta med.

Vi har kommit fram till ändstationen i Röbäck och det piper till i en app som Göran har. Han tävlar med andra om vem som cyklar mest.

– Jag cyklar till jobbet året runt, även i 30-gradig kyla.

Något som han ibland får gliringar för av de and­ra förarna i lunchrummet.

– Då brukar jag säga att genom att cykla gör jag dina barns framtid till en bättre framtid. Jag säger det för att provocera, men man behöver inte vara jättesmart för att förstå att det här samhället vi lev­er i inte är hållbart.

En miljöhjälte blinkar ut, på väg mot nya hållplats­er. Han vet att han gör skillnad.