Julia vill slippa hetsen kring vikt

Hon är väldigt nöjd med bokens första mening. Även om det där med barrikaderna inte behöver innebära att alla måste kämpa för ett bättre samhälle.

– Men det är svårt att orka kämpa eller göra saker när man är hungrig och trött. Och när energin går åt till att tänka på kropp och vikt. Det försvinner så många människotimmar.

Vi träffas en mörk oktoberförmiddag och Julia Skott bjuder på te i sin lägenhet på Södermalm i Stockholm. I flera år har hon bloggat om kropp, vikt och ideal. Hon startade bloggen ”Kroppsbilder”, där människor fick lägga upp bilder på sina avklädda kroppar för att visa hur vi egentligen ser ut. Medicin för själen, har någon skrivit i en kommentar på bloggen och många var positiva. Andra menade att hon uppmuntrade till fetma. Boken har hittills fått väldigt positiva reaktioner, berättar Julia Skott.

– Det fanns ingen sådan här bok som  tar ett helhetsgrepp på vikt, hälsa och normer.

I boken hänvisar Julia Skott till forskning som visar att övervikt inte alltid är farlig, tvärtom kan det minska risken för vissa sjukdomar. Hon skriver att bantning har blivit ett normaltillstånd, men studier visar att många som bantat går upp till sin gamla vikt eller mer. Hon lyfter fram kvinnor i tv-serier som inte är smala. De är få, men figurer som Sookie i ”Gilmore girls” och Callie i ”Grey´s anatomy” fyller viktiga roller, enligt Julia Skott.

– Jag tror att det gör jättestor skillnad. Framför allt de som dyker upp där kroppen inte är huvudsaken. Killar har lite fler kroppar att se på tv, men vi får nästan bara se väldigt smala kvinnor.

Jag har fortfarande en störd relation till mat. Men den är bättre för jag försöker att se maten som verktyg.

Boken tar upp våra fördomar om övervikt och att hälsosam inte är samma sak som smal. En överviktig person kan ha en hälsosam livsstil och bra värden.

– Vi köper att vissa är naturligt smala och kan äta mycket utan att gå upp i vikt. Men vi accepterar inte att en del är naturligt tjocka, utan de som går upp i vikt är lata och korkade.

Julia använder själv ordet tjock för att ”ta tillbaka ordet”. Hon betonar att hon inte heller står emot sådant som nästan alla brottas med, som att förhandla med sig själv för att få äta en bulle: Har jag varit tillräckligt duktig för att äta en bulle?

– Jag försöker att vara medveten: varför tänker jag så här och vem tjänar på det? Jag försöker leva på ett sätt som jag mår bra av både själsligt och fysiskt. Vissa perioder tycker jag att det är jobbigt att över huvud taget ha en kropp.

För fem, sex år sedan tränade Julia mycket i syfte att gå ned i vikt. Folk tyckte att hon var duktig som tränade sex gånger i veckan, folk hon inte kände kom fram och kommenterade att hon gått ned i vikt. Hon läste träningsbloggar och bantningstips.

– Jag räknade hur många russin jag skulle äta till mellanmål och det är inte ett friskt beteende.

När Julia läste alltmer om träning och vikt hittade hon sedermera bloggar som skrev om kroppar på ett positivt sätt, och hon började tänka annorlunda.

– Jag har fortfarande en störd relation till mat. Men den är bättre för jag försöker att se maten som verktyg.

Dieten 5:2 nämns inte i ”Kroppspanik” eftersom hajpen kring den kom efter att boken var klar. Julia Skott tycker att metoden, som innebär fasta två dagar i veckan, är problematisk eftersom den normaliserar svält och bantning.

– Vi påstår att vi pratar om hälsa men vi mäter bara i kilon. På löpsedlarna står det ”jag rasade i vikt”. Att rasa i vikt låter negativt, det brukar associeras med sjukdom.

Det är svårt att komma ifrån kroppspaniken men Julia tror att det åtminstone går att påverkas mindre av den. Som hjälp på vägen kan man prova hennes tips här intill. Viktigast, anser Julia Skott, är att äta och göra saker som kroppen mår bra av.