Marie Byström och Sirpa Väisänen, undersköterskor. Bild:

Marie Byström, undersköterska, 40,
HSB Omsorg Kungsholmen/Norrmalm, Stockholm:
–  Vår policy är att göra inköp om det finns beslut om det. Är inte inköpen specificerade får kunderna välja. Vi hinner inte både köpa livsmedel och gå på Systemet. Så länge de inte har förmyndare som fattat beslut får vi inte neka. Man får lämna moralen hemma. För en del är det jättesvårt, men det är brukarens problem.

Hur gör du?
  – Jag försöker prata med kunden för att de ska välja mat i stället för alkohol. På kontaktteammötena pratar vi om hur vi ska hantera de kunderna, om tips och trix. Några personer lämnar leget hemma, så att de kan säga att de inte kan handla. I vissa fall ska vi rapportera till biståndshandläggarna om kunden är påverkad.
  – Jag har bra hand med de här kunderna. Jag är rak, det är det som funkar. Jag tycker inte synd om. Jag är ärlig med kunden, kan säga att så här tycker jag, det är ditt val. Det här är inte ok. Tänk till. Missbruk kan man ta tag i, det spelar ingen roll om man är 20 eller 78. När de säger att jag inte vet, så säger jag att det vet jag visst. Jag är själv nykter alkoholist.
  – För att vi ska göra en anmälan ska det gå långt. Vi får inte kontakta anhöriga utan medgivande av brukaren. Och när anhöriga kontaktar oss och frågar hur det är kan vi inte säga något. Vi får inte bryta tystnadsplikten. Man kan själv tycka och tänka och vilja göra saker. Men lagarna styr. När det blir olyckor och sjukhusvistelse så kommer det fram. Ofta börjar det med upprepade fallolyckor.

”Det blir knepigt när alla
inte kör samma linje”

Sirpa Väisänen, undersköterska, 57,
hemtjänstgrupp 1, Jakobsberg:
– Om vi har en ny kund som är missbrukare då går vi inte och handlar. Det har vi bestämt på arbetsplatsträffen. Men om de är beviljade inköp kan man inte hindra dem om de själva är med. Men om de inte följer med, då kan jag neka. Man måste ha sunt förnuft i den här branschen.
  – Det finns kunder som är påstridiga. Jag brukar säga nej, men då säger kunderna att andra brukar köpa ut. Det blir knepigt när alla inte kör samma linje. Sedan har vi mycket vikarier som inte vet vad som gäller. Om det är någon jag inte känner ringer jag chefen. Då blir det antingen ett blankt nej eller ett OK.
  Funderar du på hur det gått för dem när du går hem?
  – Man måste lämna jobbet när man går hem. Vissa saker måste man koppla bort.