Mattanter och stjärnkockar

Det är eftermiddag och kökspersonalen – två kockar och två ekonomibiträden – diskar och plockar undan efter lunchen på Gruvrisskolan i Falun. Kockarna heter Stina Röös och Eva-Lena Flink.
  – Det är ett jättebra jobb, men vi har inte så hög status jämfört med advokater. Ingen är särskilt intresserad om man säger att man är mattant, säger Stina Röös.
  Du säger mattant?
– Ja, jag tycker det är fint. Jag är ju mattant för barnen. Men det finns de som inte vill använda det ordet.
  Eva-Lena håller med om att ordet mattant inte är negativt. Inte heller kokerska.
  – Men för att höja statusen är det nog bra att säga kock. Jag kanske inte vill bli kallad mattant av vuxna. Det är inget man vill ha som titel.
  Stina tillägger:
  – Vi säger att vi jobbar i skolkök – vi säger inte kock. Då kanske folk tror att man står i rådhuskällaren. Då tror de inte att vi jobbar i skolkök.

Tidigare i år hade skolköket besök av en ”stjärnkock” som skulle inspirera personalen.
  – Barnen tyckte att det var kul, då var det den riktiga kocken som kom. Man fick nästan säga till dem att vi lagar faktiskt maten här, berättar Stina.
  Eva-Lena säger att människors bild av en kock kanske är en man.
  – Jag tror inte att det är inkört hos allmänheten att det är kockar som lagar maten i skolan.
  Det som Eva-Lena säger stärks i en avhandling från Uppsala universitet. Christine Persson Osowski vid institutionen för kostvetenskap har bland annat studerat vuxnas uppfattning av skolmåltiden. Hon stötte på fördomar om maten och personalen.
  – Det är ganska nedsättande får man lov att säga. Man säger mattanter och inte kockar eller måltidspersonal. Och man lägger till otrevliga attribut – att de är tjocka, arga, svettiga och har hårnät. Jag förstår inte varför man kallar dem för mattanter, många är utbildade kockar. Det är en tydlig genusfråga eftersom det mest är kvinnor som jobbar i skolköken.

Eva-Lena kommenterar bilden av ”mattanten”:
  – Det tar tid att förändra bilden, men jag tror att den kommer att ändras. Om man gjorde en film i ett skolkök skulle man nog ta fram den här rundlagda äldre kvinnan som står och slevar upp mat.
Stina och Eva-Lena vill inte berätta hur mycket de tjänar, men säger att lönen blivit bättre på senare år. De är nöjda även om lönen inte är vidare hög.
  Stina tror att lönen spelar stor roll för vilken status ett yrke har.
  – Är man advokat har man säkert 50 000 i månaden, om inte mer. Då har man råd att köpa en dyr Audi, är man kommunalare kanske man åker runt i en Toyota från -86. Det är väl ingen status att vara kommunalarbetare. Men vi strävar inte efter att vara flashiga, vi jobbar ju.

Forskaren Christine Persson Osowski säger att människor idag ställer högre krav på skolmaten än på maten hemma. Ända sedan fri skolmat infördes 1946 har den varit en het potatis – alla har åsikter om den.
  – I dag är det som att gå till vilken lunchrestaurang som helst – det finns två rätter, salladsbuffé, vegetariskt alternativ och hänsyn till religion.
  Christine Persson Osowski tycker det är problematiskt att medier lyfter fram personer som exempelvis Bert Karlsson, som inte har kockutbildning men ändå ska tycka till om skolmaten.
  – Att man tar in stjärnkockar är också lite nedvärderande. De har inte rätt kompetens för de är inte vana att räkna näringsinnehåll eller hålla sig till tio kronor per portion. Kompetensen finns, det är bara status det handlar om.

Stina och Eva-Lena tyckte det var roligt och inspirerande att ha kocken Martin Karlsson på arbetsplatsen. Han är själv skolkock och har vunnit Skolmatsgastro som Lantmännen arrangerar, därför hade han kunskap om förutsättningarna.
  – Vi fick en del tips och idéer men mycket hänger på att man är fler i personalstyrkan, säger Eva-Lena. Då var vi fler här.
  Stina och Eva-Lena tror att kändiskockar kan påverka yrkets status i positiv riktning. De tycker också att det är bra när skolmat debatteras eftersom det lett till höjd kvalitet.