Inget skitjobb på reningsverket

Peter Hoffman.

– Det finns många ställen att gömma sig på här om man skulle vilja, säger Peter och skrattar, medan han går runt i tunnlarna på väg till arbetskamraterna som lagar en ventil. Han stannar till vid några bassänger som står på rad.
  – Vissa bassänger är tolv meter djupa, då får man ha säkerhetslina om man ska jobba i dem. Det är viktigt med säkerhet här, säger han.
  Bredvid honom står en skylt med anvisningar till vilken säkerhetsutrustning som ska användas.
Det är en behaglig temperatur nere i tunnlarna. Enligt Peter är det en av fördelarna med jobbet – det är samma temperatur året om. Och det är ganska rent, man spolar alltid allt man håller på med. Reparatörerna blir sällan sjuka.

Att rengöra olika filter är en stor del av jobbet för Peter. 

Reningsverket är uppbyggt i olika etapper. Först kommer avloppsvattnet till grovreningen där papper, tops, bindor och annat skräp som spolats ner sållas ut. Här är det alldeles för hög ljudnivå för tillfället och som arbetsmiljöombud kämpar Peter mycket för att ljudnivån ska fixas.
  Efter grovrensningen åker vattnet till försedimentering. Därefter leds vattnet vidare till de stora luftningsbassängerna där mikroorganismer äter upp föroreningarna. När det är färdigt eftersedimenteras vattnet och sist kommer sandfiltret. Det finfiltrerar vattnet innan det släpps ut. En distinkt lukt av avlopp och sopor ligger i luften, det mesta kommer från slammet som blir över. Reningsprocessen tar ungefär ett dygn från att vattnet kommit in till reningsverket.
  Det är många maskiner som hjälper till i processen och det jobbar fyra reparatörer på reningsverket i Henriksdal. När Peter började för tio år sedan var de nio stycken.
  – Vi gör de akuta jobben, sen hyrs det in en del personal.

Bästa sättet att ta sig runt i tunnlarna är ofta att cykla.

Peter kallar sig skämtsamt för ”nyanställd”. De flesta har jobbat här över 20 år. Det är svårt när det kommer nya – först får de följa med en anställd ett par månader för att lära sig att orientera i tunnlarna.
  – Det tar några år innan man lär sig alla gångar och tunnlar, säger Peter.
  Driftavdelningen på reningsverket felanmäler när något gått sönder och Peter plockar ut jobbet från datorn. Han får ofta gå ronder och kolla att allt står rätt till. Då försöker de alltid vara minst två, för säkerhets skull.
  – Är man någonstans i en tunnel och får något i huvudet och är avsvimmad kanske ingen vet var man är. Eller tror att man gått hem. Så vi försöker att undvika att jobba ensamma.