Bild:

Vi befinner oss i sydöstra London och vädret är grått och tipsextraengelskt. Ett regn hänger i luften.
Det är matchdag. På Premier Leagues bakgård, i tredjedivisionen League One, ska Charlton Athletic FC möta Liverpool-laget Tranmere Rovers. Avspark är klockan tre, men Paddy Powell har varit i gång sedan åtta i morse.
– Det är skönt att ha gjort allt så tidigt som möjligt. Om en gräsklippare går sönder eller om det blir en oljeläcka på gräset kan det vara kört annars, säger Paddy på cockneyfärgat Londonmål.

Han är en legend här i Charlton. Som högerytter spelade han i klubben i tio år och han blir fortfarande då och då igenkänd av fansen, även om han själv är mer ödmjuk:
– Jag gjorde 400 matcher. Två var okej.
I dag är mr Powell bekymrad. Gräset har nån slags sjuka som gör att mattan på sina håll får små gulgröna fläckar. Paddy tar upp ett grässtrå och skärskådar det med ett förstoringsglas.
– På Emirates, Arsenals arena, sprejar de gräset med insektsmedel varje vecka, det har vi inte råd med.

Ja, trots att Charlton med svenska mått skulle vara en storklubb lever man i skuggan av Londonklubbarna Tottenham, Chelsea och Arsenal. Charltons klassiska rivaler är Crystal Palace och Millwall, men även de spelar numer i en högre division.
– Vi måste verkligen komma upp från den här ligan. Verkligen.
Och det ser bra ut, Charlton ligger i topp, något som krävs för direktavancemang till The Championship, ligan under Premier League, Englands högstadivision. Senast Charlton spelade i Premier League var 2007.
– Men i Premier League blir man alltid slagen. Ligger man under med 0-1 mot Arsenal vet man liksom att man kommer att förlora, säger Paddy.

Han sätter upp målburen vid den norra läktaren. Och här, mot klacken, ligger alltså Morris, hans företrädare som fotbollsvaktmästare på The Valley, begravd.
– Jag går alltid lite försiktigt här.
Numera finns en särskild minneslund bakom planen, för de fans och aktiva för vilka The Valley är så mycket mer än en gräsplan. Den är ett tempel, en helgedom. Men trots att Paddys hjärta utan tvekan klappar för Charlton, vill han själv inte ligga begravd på The Valley.

Sakta börjar nu saker hända runt om arenan, saker som gör att man känner att det är matchdag i luften. Parkeringen utanför börjar fyllas med bilar, plötsligt syns en förbundsdelegat med slips och sträng min som bedömer gräset. En timme till avspark. Det är smällkallt och det regnar. Kioskerna utanför säljer fish and chips för två pund.
Nu kommer domaren. Han heter Darren Drysdale och han har åsikter om gräset. För långt, menar han. Det blir en liten diskussion mellan Darren och Paddy innan domaren nöjer sig. Paddy är lättad:
– Till slut sa han ”okej, det är din plan”.

Läktarna börjar fyllas och de första bollarna kommer ut på plan. Det är Charltons målvaktstränare som kör några skottövningar mot förstemålisen Ben Hamer.
Bara minuter till matchstart nu, det är fullt med publik och en nervös spänning sprider sig runt planen. Paddy får hjälp med en sista vattning av gräset av volontären Cliff Baugh. Men nåt går fel och Cliff lyckas inte med att stänga av en av de 15 datorstyrda vattenspridarna. Paddy får rycka in. Han ler och pekar mot Cliff:
– Problemet med volontärer är att man inte kan sparka dem…
Paddy och kollegan Nathan går en sista kamp mot tuvorna på planen med en enkel högaffel. Så drar matchen i gång. Paddy Powell har sin vanliga plats, på en trappavsats nere vid hörnflaggan följer han spelet noga. Det är över 15 000 på läktaren, men det är Tranmere som dominerar. Chans på chans, och efter en halvtimmes spel sitter det rättvisa bortamålet 0-1. Målgöraren bär det osannolika namnet Adam McGurk och Paddy döljer sitt ansikte i händerna. Det är en typiskt engelsk match: Det köttas på ordentligt i närkamperna och i stället för kortpassningsspel slår backarna långa höga bollar på ensamt jagande anfallare. Till slut lyckas taktiken och efter paus kvitterar Charlton. På straff sätter Johnnie Jackson 1-1.

Det är ändå en besvikelse, mot ett mittenlag mot Tranmere måste Charlton ta tre poäng om de ska ha en chans att vinna serien.
– Dålig match, dålig match, är allt Paddy säger innan han börjar efterarbetet med att plocka ner hörnflaggorna.
Nästa vecka är det tomt på The Valley igen. Då är det bara tre personer som jobbar på arenan: en elektriker, en rörmokare och Paddy Powell.
Men om två veckor är det match igen. Då jäklar.