Hur ska tiden räcka till?

Vivianne Haraldsson jobbar på en gruppbostad i södra Stockholm. Där bor personer med till exempel autism och Downs syndrom.
Hon har arbetat med människor i stort sett hela livet, men har inte gått gymnasiet. Så när en tidigare arbetsgivare krävde att de anställda skulle ha utbildning började hon plugga till mentalskötare. Sen bytte hon arbetsgivare, men fortsatte plugga.
– Jag tänkte att det är bra att ha en utbildning, säger Vivianne Haraldsson.

En heldag i veckan är hon i skolan. Men utbildningen är på heltid, så den kräver många timmars arbete på egen hand också.
Vivianne jobbade 90 procent, men har nu gått ner till 82 procent för att orka och hinna.
Det stora problemet är att hon, utöver arbetstiden, har en natt sovande jour varje vecka. Då börjar hon jobba på eftermiddagen, sover på boendet, och jobbar igen på morgonen.
Under journätterna sover hon inte så bra.
– Man ligger på helspänn, det kan hända något, man sover inte som man gör hemma, säger Vivianne Haraldsson.

När hon går av det passet vill hon helst av allt hem och sova, men hon brukar förmå sig att gå och simma innan hon går hem. Hon får inte träna på arbetstid.
– Jag behöver träna, jag har problem med ryggen. Hälsan är ju a och o för att man ska fungera överhuvudtaget.
Hon har lagt i en extramotor, men hon vet inte hur länge den håller. Förhoppningsvis till i vår, när utbildningen är klar. Det mesta hon längtar efter får vänta till dess, som friluftsliv och vänner.
– Man vill finnas för sina vänner, men jag har sagt till dem att jag har för mycket nu, vi får ta det nästa år.

Men det finns risk att det fortsätter vara stressigt ett tag:
– Jag har tänkt ta körkort också på äldre dar, så då blir det till att fortsätta plugga, säger Vivianne Haraldsson.