När det blir en tjänst ledig på Torpsros dagverksamhet har kommunens sjukskrivna företräde. ”Man blir sjukare av att gå hemma”, säger Lena Höglund. Bild:

I entrén på Torpsro servicehem porlar en fontän mitt i vinterträdgården. Längre in hittar vi dagvården. Här får de gamla komma och umgås, spela spel och gå på promenad. De fyra i personalen har alla en begränsad arbetsförmåga.
– Jag hade en blåtur att det var en plats ledig när jag var mitt i min rehabiliteringsutredning, säger Lena Höglund.
Undersköterskan Lena Hög­lund vaknade upp en morgon och trodde hon hade fått en hjärn­blödning. Efter att läkaren flera gånger satt fel diagnos, stod det klart att Lena led av ledgångsreumatism. Hon var hemma i två år.
– När jag var som sämst kunde jag inte torka mig själv i rumpan.

Men med en ny bra medicinering och stöd från Maine Persson och sin närmsta chef kom hon tillbaka. Lena fick permanent sjukersättning på halvtid och omplacerades till Torpros dagverksamhet. Hon lägger själv schema efter hur många dagar hon orkar jobba i sträck, bara hon gör sina 80 timmar per månad. Ett sådant arrangemang prövar den kollegiala solidariteten.
– Det går bra här eftersom vi är fler som har handikapp, men på andra enheter tittar de snett på mig för att jag har fått ett så bra jobb.

Det är ingen tvekan om att Lena Höglund är sjuk, kanske för sjuk för att jobba. Det tycker även hennes arbetsgivare. Men för Lena är alternativet passivitet, dålig självkänsla och isolering.

Lena Höglund

Yrke: Undersköterska.
Ålder: 44 år.
Bor: Villa i byn Viken, Ånge.
Familj: Sambo och en dotter.
Intressen: Djur och natur.