Sång och dans

– När jag ser att barnen klarar av prövningarna de ställs inför i lekarna vet jag att jag sått ett frö. Det känns berikande att så tydligt kunna se att jag är en del av deras utveckling, säger Rose-Maria Sten.  
Klockan är nio på morgonen.  I det öppna rummet finns bara ”gropen” kvar. Den röda, runda madrassen. Samlingsplats för barnens sång.
– Det ska inte finnas några störande moment. Leksaker eller folk som kommer och går, kan göra att hela aktiviteten blir förstörd. När gropen ligger ute vet barnen att det är dags att sjunga, säger Rose-Maria Sten.
Nu sitter hon i gropen med barnen, de andra barnskötarna och förskolelärarna vid sin sida. Barnen sjunger efter sin förmåga med i sångerna. De fyller i vissa ord, klappar takten och skiner upp när det är deras tur i sången som går laget runt.

Det är mer än tjugo år sedan hon utbildade sig till barnskötare. Rose-Maria Sten håller fast i musiken som pedagogiskt verktyg sedan dess. Hon är förvånad över att allt färre förskolor använder sig av musik och dans.
– Musiken följer med oss från rytmen i mammas mage. Att stimulera barnens puls och takt som vi gör här i sången är grundläggande för språkutvecklingen, säger Rose-Maria Steen.
”Tack för idag- sången” avslutar som alltid sångstunden. Fruktstunden blir en välbehövlig paus. Några av barnen är morgontrötta och behöver nu få lite ny energi. Det är snart dags för dans.

En mäktig och dramatisk ljudmatta av stråkar lägger sig över rummet. Nötknäpparsviten av Tjajkovskij. Barnen blir inte avskräckta av den allvarliga musiken utan samlas i en ring tillsammans med barnskötarna. I dansen läggs de första byggstenarna till barnens matematiska kunnande.
– I det här stadiet börjar barnen få en uppfattning om rummet, kraften och tiden. Det är vi som lägger grunden i det logiska tänkandet.  
Barnen följer efter när Rose-Maria Sten vidgar och krymper ringen. Så förstärks deras känsla av liten och stor. Med starkt minspel och aktivt kroppsspråk lockar hon barnens ögon till sig.
– Mitt sätt att vara sänder signaler till barnen. Är inte jag med och dansar för fullt märker barnen av det. Tappar de intresset för aktiviteten blir det svårt att få med sig alla.

Idag är det första gången som barnen får pröva på det nya programmet för skapande dans som Rose-Maria Sten utvecklat.
– Många rörelser är helt nya och det påverkar barnens känsla av rummet.     
”Nu är det slut. Bra Jobbat!” Barnens intresse mattas av i slutet, efter tjugo minuters dans. Rose-Maria Sten är ändå nöjd. Hon lyckades hålla övningen vid liv trots att mycket var nytt.
I höst reser hon till Stockholm två gånger i månaden för att delta i en kurs på Musikpedagogiska institutet. Kursen har gett henne nya idéer om hur barnen själva ska kunna improvisera.
Längre fram planerar hon att dansen ska ge möjligheter för barnen att själva kunna hitta egna lösningar. Att kunna välja vilken rörelse de känner för när dansen stannar. Då måste de vara helt bekväma med grunden.