Maud gjorde dokumentärfilm om psykiatrin

– Det här har varit en väldigt viktig film att göra. Man vet så lite om hur det ser ut, det finns så mycket föreställningar och myter, säger Maud Nycander.
I filmen finns flera svåra livsöden. Kanske framförallt kvinnan från Bangladesh som får avslag på sin asylansökan. I flera månader är hon inlagd på avdelningen, medan hennes son är placerad i en värdfamilj. Hon vill inte leva och gör flera försök att skada sig själv.

Personalen känner sig maktlös när de ser att hon skulle behöva få uppehållstillstånd för att bli frisk – och det står inte i deras makt att ordna detta. Eller finns det kanske något de kan göra?
– Jag samlade förutsättningslöst på mig väldigt mycket material. Jag hade inte planerat att det skulle handla om asylärenden. Det var ingenting jag hade någon bild av, säger Maud Nycander.

Foto: Lars Tunbjörk

Det finns också många positiva bilder i filmen. Ett exempel är kvinnan som håller på att inse att hon kan vara en bra mamma för sin son, trots att hon ibland blir sjuk och måste vara inlagd ett par veckor.
– Jag vet att många möten med psykiatrin inte är bra, men jag fick en väldigt positiv bild av avdelningen. Jag har sett att folk har blivit väldigt mycket bättre när de varit där, säger Maud Nycander.

Maud Nycander. Foto: Lars Tunbjörk

Maud Nycander skildrar till viss del personalens vardagliga arbete. Men det är framförallt patienternas berättelser som är i fokus. Hon tycker inte att det var svårt att få patienterna att berätta.
– Jag har bara ställt upp kameran och så har de fått berätta. Jag har filmat själv, så det har inte varit ett helt team. Det är en miljö där man pratar om allvarliga saker, säger Maud Nycander.
Hon hoppas att filmen kommer att leda till en större öppenhet kring psykiska sjukdomar.
– Jag hoppas att det blir något man kan prata om. Det kommer alltid att vara svårt, men att det inte ska vara så stigmatiserat, säger Maud Nycander.