Annica vill aldrig mer jobba som uska

Annica: ”Jag ville aldrig mer tillbaka”

ID: ANNICA SUNDIN Ålder: 35. Familj: Sambo, son 12 år och dotter 10 år. Bor: Villa i Hällefors. Varslad: 2006, undersköterska på Gillersgården, Hällefors. Vad hände sen? Återanställdes, tog tjänstledigt 2007, studerar på socionomprogrammet, Örebro universitet.

I många år slet Annica Sundin som vikarie. Till slut fick hon fast tjänst som undersköterska. Sedan blev hon uppsagd.

Direkt efter skolan började Annica sitt första vikariat i äldreomsorgen i Hällefors. Hon utbildade sig till undersköterska och fortsatte vikariera. Med barnledigheterna blev det tretton år. Till slut fick hon en fast tjänst på sjukhemmet Gillersgården.
– Jag trivdes där, arbetskamraterna var som en andra familj.
Men en dag när alla fikade i personalrummet kallades en och en in till chefen. Fler än femton personer i kommunen skulle bort.
– Fast jag var förberedd blev jag chockad.
Både hon och chefen grät.
– Jag mådde så dåligt. Jag hade strävat så många år efter en tjänst.

Hon var ledsen en dag. Sedan kom ilskan och besvikelsen.
Hon bestämde sig snabbt, hade funderat på att bli socionom. Innan uppsägningstiden var slut blev hon återanställd. Men Annica ville inte vara kvar.
Hon gjorde högskoleprovet, sökte till universitetet och börj-ade busspendla två timmar enkelresa till Örebro. Nu går hon femte terminen på socionomprogrammet, åren i vården har hon nytta av.
– Jag har övat på stödjande samtal med anhöriga.
I januari 2011 är hon klar.
– Jag har gjort rätt val och inte ångrat en dag.

Mats: ”Kanske blir jag snickare”

ID: MATS CARLSSON Ålder: 40. Familj: Sambo, dotter 12 år och son 10 år. Bor: Villa i Motala. Varslad år: 1993, undersköterska på Motala lasarett. Vad hände sen? Arbetslös, tillfälliga jobb i hemsjukvården, dagverksamhet, hospice, nattpatrullen, utbildning till ambulanssjukvårdare och Silviasyster, industriarbetare, vikarie på Motala lasarett, fast tjänst sedan augusti.

ID: ANNICA STRID Ålder: 41. Familj: Sambo, dotter 18 år och son 12 år. Bor: Villa i Motala. Varslad år: 1994, undersköterska på Motala lasarett. Vad hände sen? Timmar och vikariat på lasarettet i sju år. Städade åt ett privat företag i sju år, timmar och vikariat på lasarettet tills sista september.

– Det har varit nya möjligheter hela tiden, men ekonomin har varit oviss.
I sexton år efter varslet från Motala lasarett hade undersköterskan Mats Carlsson tillfälliga jobb.

I augusti fick han en fast tjänst på lasarettet igen. Tidningsrubrikerna har just berättat att 350 jobb ska bort från Landstinget i Östergötland.
– Jag är ganska lugn ändå, med allt detta i bagaget. Det ordnar sig.
Mats tror inte att han ska drabbas.
– Jag har i princip inte haft någon fast tjänst sedan 1994, men jag har inte varit arbetslös långa perioder.
Då hade han planer på att bli fotograf, men det blev inte av. Det ångrar han inte.
Men däremot att han inte sökte sig till äldreomsorgen. I stället vikarierade han i hemsjukvården, utbildade sig till ambulanssjukvårdare och jobbade en sommar. Så fortsatte det, timmar och vikariat, utbildning till Silviasyster och vikariat.
Vid fyrtio tycker han att han är klar med det. Om han skulle mista jobbet vet han inte vad han gör.
– Kanske omskolar jag mig till snickare.

Annica: ”Jag tar en dag i taget”

Sedan undersköterskan Annica Strid blev uppsagd 1994 har hon städat för ett privat företag och vikarierat på Motala lasarett. Nu är hon arbetslös.

Sista dagen på medicinavdelningen bjöd hon på tre vetelängder.
– Det kändes tomt att gå från jobbet och konstigt att veta att jag kommer dit på timmar igen. Jag trivdes så bra.

Vikariatet hade redan förlängts en månad, Annica hoppades på mer. Men verksamheten ska drivas privat från första oktober.
Landstinget i Östergötland drar ner 350 jobb. Men hon är övertygad om att undersköterskorna behövs, snart går många i pension.
Hösten vet hon inte mycket om, kanske får hon jobba med influensavaccineringen.

Hon har varit på Arbetsförmedlingen, jobben hon hittat finns i Stockholm. Familjen är trygg i Motala, så flytta vill hon inte.
Nu tycker Annica att hon är för gammal för att börja plugga. När hennes senaste fasta arbetsplats bytte ägare i fjol blev hon uppsagd.
Då kom magkatarren. Egentligen hade hon inte tänkt gå tillbaka till landstinget, men när de ringde sa hon ja. Nu är hon utan jobb igen.
– Man får peppa sig själv och hitta på saker för att hålla humöret uppe.

Uskan Anders säljer bostäder

ID: ANDERS CHRISTIAN Ålder: 48. Familj: Bor ensam med stor skivsamling. Bor: Bostadsrätts trea i centrala Göteborg. Varslad år: 1995, undersköterska på Regionsjukhuset i Örebro, arbetade fackligt på heltid de sista sex åren. Vad hände sen? Flyttade till Gävle 1997 för att plugga till mäklare, är mäklare i Göteborg sedan 1999.

– Jag låg sömlös i två nätter när jag förstod att jag skulle sluta.
Sedan visste undersköterskan Anders Christian att han skulle börja plugga.

– Jag hade aldrig tänkt sluta inom sjukvården.
Anders Christian jobbade på en kardiologisk vårdavdelning på Regionsjukhuset i Örebro på 1990-talet. De sista sex åren jobbade han fackligt på heltid, sedan varslades drygt 440 undersköterskor.
När Anders förstod att han också skulle tvingas sluta blev han både förvånad, besviken och förbannad. Timvikariat var otänkbart.
– Jag ville därifrån.
Han gjorde högskoleprovet. Valet stod mellan lärare och mäklare. Utbildningen till mäklare var hälften så lång. Det avgjorde. Sedan fick han jobb i Göteborg.
Nu säljer han bostadsrätter på Norra Älvstranden. Lönen är helt provisionsbaserad, dagarna kan bli långa.
Både som undersköterska och mäklare får han möta människor i olika situationer.
– Det är inte så stor skillnad. Förr fick jag förbannat dåligt betalt och dålig OB. Nu får jag betalt för den tid jag jobbar.