Man går där och kikar i skyltfönster med tomtar som säjer ho ho ho, röda stearinljus, grankvistar, kulor och blinkande lampor. Så länge man tittar i fönstret känns allt jätte härligt. Sen vänder man sig om och ser bara en regnvåt trottoar… Julkänslan är som bortblåst.

Jag har satt upp mina adventsljusstakar och adventsstjärnor, men jag sätter inte upp tomtarna än. Det brukar jag göra ett par dagar före julafton. Det gjorde vi alltid när jag var liten, så det måste man göra nu med.
Jag vet när man var liten och när vi gått och lagt oss pyntade mamma och pappa huset. Det var så mysigt att komma upp på julaftons morgon och se alla julsaker! DÅ var det julafton!

Jag brukar pynta med barnen, eller brukade ska jag kanske säja. Nu är de inte så intresserade av det, mer än sina egna rum.
Under min tid med barnens pappa bodde vi i villa, och hade givetvis en julgran. En riktig gran med en massa barr som man hittade ända fram till sommaren i små skrymslen och vrår.
Detta är första julen i min lägenhet, och Angelica krävde en riktig gran även nu. Jag ska försöka släpa hem en…

I villan hade vi även öppen spis i källaren. Där hängde givetvis julstrumpor. Trots att tonåringarna gärna sover hur länge som helst på alla andra dagar på året, vaknade de först av oss på julafton. De gick ner i källaren och kollade i julstrumporna.
Jag tänker ha julstrumporna till barnen i år med. Problemet är ju vart jag ska hänga dem… Jag kanske kan skaffa en sån där DVD- film med en brasa på, och hänga strumporna över TV’n!?

Och sen undrar man ju, när kommer snön? Minns julloven som barn. Då var det alltid snö, man byggde igloos, snölyktor och snögubbar och hade snöbollskrig. Julen var alltid vit. Det snöade lite lätt ofta. Så minns jag i alla fall.
Nu snöar det ibland, men då kommer allt på en gång, under nån dag snöar det för hela månaden, och det kommer tillsammans med en rejäl storm dessutom. Allt blir ett enda kaos, för ingen fattar vad som hände.
Man får vara glad om det kommer snöblandat regn på julafton..! Det ser ut som det snöar i alla fall så länge man är inomhus.

Men först är det luciadagen. Den är lite speciell. Vi börjar jobbet kl. 7, men den 13 december börjar vi kl. 5:45. Då tar vi på oss lucialinnen och går in på alla rummen och sjunger en vers av ”Natten går tunga fjät” hos alla.
De som bott hos oss ett tag vet ju att vi kommer, men det är alltid så roligt att se reaktionen på de nyinflyttade. Det kan vara allt ifrån rörda tårar till ett illtjut.
Illtjutet kom från en kvinna som stod inne på toaletten och inte hörde att vi knackade på…

En annan kvinna var mer eller mindre apatisk, hon sa nästan aldrig något. Jag var inne hos henne en stund på förmiddagen efteråt. Hon tittar på mig och säjer ”vad vackert ni sjöng”.
En dement man började gråta. Alla reagerar ju inte så förstås, men man blir rörd själv när man ser hur det uppskattas!

Likaså födelsedagar. Vi uppvaktar alltid på morgonen vare sig det är jämn eller ojämn födelsedag, med kaffe på sängen och en liten blomma. Blomman kan vara lite besvärlig ibland. Vintertid växer det dåligt ute i rabatterna, men då får man improvisera.
Det finns väl alltid någon krukväxt, eller nån kanske har fått en bukett snittblommor man kan nalla lite av…