Jag var sjuk några dagar i början på förra veckan, sen två dagar ledigt innan jag gick på min arbetshelg, 15-21 på lördag, 7-17 på söndag och även idag 7-17.
I fredags ringde områdeschefen och undrade om jag kunde byta och jobba fredag kväll istället för lördag.
Jodå, det gick bra.
Fast det blev lite rörigt i huvudet… Nu blev jag ju helt ledig i lördags, så det stämde inte riktigt.

När jag sa hejdå till jobbarkompisen idag sa hon att ”du kanske dyker upp i morgon ändå”.
Ja, man vet ju aldrig. Jag kan vara lite tankspridd…
Fast det skulle ju inte skada att vara en extra på morgonen.

Jag jobbar på ett mindre äldreboende, på min avdelning är det åtta boende.
På morgnarna är vi två personal. Det gäller att allt flyter på. Händer det nåt som stoppar upp det och man kommer i ”otakt” kan det bli svårt.

Man har hört en hel del om äldrevården i media på sista tiden. Ibland skäms man nästan för att man jobbar inom äldreomsorgen. Man undrar om folk tror att det är illa ställt på alla boenden.
Att alla blir glömda på toaletter, att vi aldrig byter blöjor eller att vi lägger dem boende efter eftermiddagskaffet.
Det är ju så att det som syns i media är det negativa. Vem vill berätta om ett äldreboende som fungerar bra och där alla trivs, både personal och boende?

Man kan undra varför vill folk gotta sej i att andra far illa? Borde det inte vara bättre, och framför allt roligare att läsa om hur bra det kan vara? Snart vill väl ingen flytta till ett boende… Är vi på väg tillbaka till fattigvården?

Samtidigt är det ju bra att det kommer ut, att det blir uppmärksammat. Man måste lära sej av sina misstag, och man kan ju hoppas att allt negativt kan leda till en förbättring.
Det är nog fler än jag som önskar att vi vore fler i vården, och det är nog en av anledningarna till att det inte alltid fungerar. Det blir som en ond cirkel.
Sen är det ju så att en undersköterska i äldreomsorgen inte har nån vidare status… det ökar ju inte heller att folk vill ha ett jobb där.

Jag har ibland fått frågan vad jag jobbar med, och svarar glatt ”som undersköterska”.
”Jaha, vilken avdelning då?” Så svarar man äldreboende, då är det inte så intressant längre…
Men jag är stolt över att jobba där jag är! Jag vet att jag behövs, och att jag gör ett bra jobb!