Åke Kestner har 500000 flitiga husdjur

Åke plockar upp oss i sin golfbil på Bergianska trädgården. Vi kör förbi bikupor som står på olika platser runt om i trädgården.
– Det där är ett argt samhälle, säger han, jag var där och kik­ade i morse och bina kröp in under mina byxor och stack mig. Vi åker till några snällare istället.
Vi tar på oss varsin dräkt med skyddsnät framför ansiktet. Ett bi sätter sig på mitt ben.
– Ta det lugnt, han bara tittar på dig. Det hade varit värre om du luktat gammal fylla, svett eller stark parfym.
Han öppnar försiktigt locket .
– Man ska jobba med lugna rörelser, förklarar han. Normalt sticks inte bin. Men när man gör intrång i deras hus kan de bli störda.

Inne i lådan sitter det ramar med bivax och det kryllar av bin och vita larver.
– Titta här, allt som blänker är nyindragen nektar. Och ser du det där biet med de gula spröten. Det är ett arbetarbi som kommit hem med pollen, binas mat.
Åke lyfter upp ramarna för att söka efter drottningen. Det är hon som är chefen i bisamhället.  
Ett samhälle har 20 000-70 000 bin. Åke började med två bisamhällen. Idag har han tio. Men han säger sig fortfarande vara en nybörjare som gör misstag.

Bidrottningens gener styr om ett helt samhälle är fredligt eller argsint.

Ibland sätter sig Åke på en stol bredvid kupan bara för att lyssna på det härliga surret och titta på bina som flyger hem så tyngda av pollen och nektar att de knappt orkar upp till kupan.
– Att se hur bin utvecklas är roligt och spännande. En annan rolig sak med att vara biodlare är att jag får träffa så mycket trevliga människor, säger Åke Kest­ner.
– Biodlarna i Sverige blir allt färre. Det här är ett stort problem, säger Åke. Ju mer man börjar odla på stora fält med ensidiga grödor, desto större blir behovet av bin för att öka produktionen.

– Honungen är binas vintermat som jag snor, därför ersätter jag dem med socker på vintern. Förra året gav jag dem 18 kilo socker.
I gengäld fick han 450 kilo honung. Åke har behövt bygga en friggebod särskilt för sin honungshantering.
Inne i friggeboden visar han maskinen där han slungar ut honungen och silen där den silas innan han till slut tappar upp den på burken. Utan tillsatser.

Åke vill uppmana folk till att köpa honung av lokala odlare.
– Med lokalt producerad honung får du en unik smak. Sedan hjälper du också till att skapa en bättre miljö där du bor.
Den flytande honungen i butiken har tillsatt socker.
– Vill man ha flytande honung är det bättre att köpa nyslungad och förvara den i frysen, där håller den sig, säger Åke och hämtar en frostig burk från förra året.
– Min honung är en blandning av en massa olika blommor. Den doftar jättefint och smakar gud­omligt.
Vi blir bjudna på varsitt smakprov och är villiga att hålla med.