”Mitt jobb är både fritt och självständigt”

Som anläggningsarbetare på Elverket får man vara beredd på ändrade planer i sista stund. Idag får exempelvis kollegan som skulle ha följt med Kjell Svensson och dra elkabel, på S:t Olovs vångs koloniområde, rycka ut till ett annat ställe och lägga optiskt fibernät som möjliggör bredbandsuppkoppling. Thomas Johansson, som är nyanställd elmontör, täcker upp i hans ställe.

Kvart i sju står runt tio män samlade vid arbetsledarens kontor för att gå igenom dagens arbete.
Efteråt sätter sig Kjell Svensson och Thomas Johansson i en minibuss utanför Elverket och lämnar den tegelfärgade hundraårs­jubilarens tinnar och torn bakom sig.
– Byggnaden är rena Fort Knox, säger Thomas skämtsamt om Elverket.
Ett stenkast ifrån ”Fort Knox” ligger en grusplan som förvarar kabel på ”syrullar” av trä, modell större. Här stannar vi och går ut i det kylslagna vädret.  
– Gamla kablar var gjorda av olja. Det var kladdigt och klistrigt. Nu görs mest plastkablar, säger Thomas och greppar tag i kabeln. Detta är en plastkabel.

Kl 12.10: En hängare för den med skitiga händer och en för den med rena händer. Kan det bli tydligare? 

De rullar kabelrullen emellan sig, hissar upp porten till lagerbyggnaden intill, och hämtar där en vagn att frakta kabelrullen på. Änden på kabeln tejpas fast innan rullen vinschas upp på kabelvagnen som sedan kopplas bakpå minibussen.
Några kilometer senare är vi framme vid S:t Olovs vång. 209 meter kabel ska dras längs en uppgrävd gång mellan koloni­stugorna.
Kjell satte det första spad­­­­­­taget i jorden för en vecka sedan och det sista under gårdagen. Sam­manlagt har grävandet tagit en arbetsdag.
Kjell och Thomas hjälps åt med att dra elkabeln i gången mellan kolonistugorna. Thomas klipper av kabeln med en grov sax i ena änden.
– Det är bara han som har begärt att få el, säger Kjell och pekar mot en av mittstugorna. Men vi förbereder med kabel till alla husen.
Det är bara en tidsfråga innan fler kommer att vilja ha el till sin kolonilott, enligt Thomas och Kjell.
En rulle av solgul plast rullas ut ovanpå elkablarna. Som skydd, och som markering på var kablarna ligger vid nästa grävtillfälle.

Kl 11.54: Att fylla gropen med maskin går självklart betydligt fortare än att gräva den för hand.

Kjell sätter sig sedan i minigrävaren, som de kallar den lilla grävmaskinen. Han börjar vant manövrera fordonet. Skopa efter skopa med jord faller ned i gången, som jämnas med marken. Thomas, som arbetar från andra hållet av gången, berättar att kabeln består av tre faser: en grå, en brun och en svart. Emellan dem finns en jodningsfläta av koppar som ska verka isolerande mot ström.
Thomas skarvar ihop två kablar, pressar hylsor på kabeländarna, och riktar lågan från en gasolvärmare mot dem.
– Det måste hålla tätt. Det får inte komma in fukt, vatten eller grus för då förstörs kabeln, säger Thomas som hela tiden sveper med lågan längs hylsan för att inget ska brännas vid.
– När det börjar komma lim från insidan är det i stort sett klart, säger Thomas.
En rännil av lim tränger fram mellan hylsa och kabel. Thomas avslutar smältningen och tömmer slangen på gas.
En kollega kommer körande i en traktor. Kjell och kollegan hjälps åt från varsitt håll med att skopa jord i gången.
Först och främst fram till kabelskåpet i mitten av gången dit kabeln ska dras in. Så långt hinner de dock inte denna fredagseftermiddag. Klockan närmar sig tre vilket betyder fika. En kollega som fyller år ska bjuda på tårta.