Boken handlar bland annat om den skamligt bristande vården och empatin i samband med att vi förlorade två barn i för tidig födsel inom loppet av ett halvår.
Många är de som borde skämmas. Många gjorde fel. Många bad aldrig om ursäkt.
Men jag skrev boken i en trösterik och tålmodig anda. Jag eftersträvade samförstånd mer än meningslös polemik. Jag ville skriva en bok om tröst mer än en bok om sorg. Jag vet att jag lyckats. Jag får dagligen mail och reaktioner från folk som läst och känt igen sig.
Det är nu inget som jag blir överdrivet mallig över. Det är inte så det här yrket, och särskilt inte den här boken, fungerar.
 
Det gör mig ödmjuk och lär mig tacksamhet. Det är samtidigt inget märkvärdigt. Det är vad en författare gör, sätter ord på saker. Det finns inget ordlöst. Inte ens sorgen och förtvivlan när ens sambo krystar ut vår dotter i en hink från landstinget är ordlöst. Allt går att sätta ord på. Allt måste gå att sätta ord på. Det som är ordlöst går inte att sörja. Först när det kläds i ord kan vi sörja och därmed få tröst.

Sjukvården tog aldrig debatten. Det var heller inte väntat. Men synd. Svensk sjukvård är en jättelik alien, en väldig apparat, en förvrängd självbild. Fortfarande sitter väderbitna gubbar med grova LO-nävar under äppelträden och tror att Sverige har världens bästa sjukvård. Det har inte Sverige. Men självbilden är enorm. Det är James Dean i spegeln varje morgon.
Svensk sjukård vill så gärna vara bäst i världen att man faktiskt tror att man är det.
 
I morgon börjar arbetet med att göra en pjäs av Svarta Vykort. Skådespelerskan Gunilla Nyroos är redan klar som regissör. Tanken är att pjäsen ska spelas både på tetrar och ute på arbetsplatser. All kultur bör aktivt söka upp människor.
Jag tror och hoppas att pjäsen ska bli grund för vidare samtal om empati, värdighet, bemötande, tröst, sorg och tystnad inom svensk sjukvård. Gud vet att svensk sjukvård behöver tala om de sakerna.
 
Det ska bli skitkul att mitt i allt annat jag gör sätta mig ner tillsammans med Micke från Nomadteatern och skriva den här pjäsen. Jag vet att den behövs.