Vi rörde frenetiskt runt med sugrören i våra färgsprakande förfriskningar. Det som absolut inte fick ske höll plötsligt på att inträffa: tystnaden bredde långsamt ut sig. Jag svalde. Det blev den andra kvinnan som räddade situationen.
– Jag tycker det är så gott med färsk frukt i bål. Det blir så fräscht på något sätt!
Lättad hakade jag på.
– Ja, absolut. Det är inte alls samma sak med konserverad frukt.
Som om någon någonsin hade lagt konserverad frukt i bål. Så var ännu ett ämne uttömt.
Vi hade redan kommenterat glasen, sugrören, färgen, konsistensen, styrkan och nu även fruktbitarna.
Jag tittade mig desperat omkring i jakt på nya samtalsämnen.
– Mmm. Nähä, om man skulle gå ett varv, sa kvinnan och försvann iväg i mängden.

Jag vände på huvudet och blängde surt på min jobbarkompis för hundrade gången. Hon kastade huvudet bakåt i ett dramatiskt gapskratt.
För vissa var det så himla lätt. Vi minglade.
Det går till så att man gemensamt äntrar en tillställning och sedan inte tilltalar varandra mer under hela kvällen. I stället konverserar man med främlingar. Knyter kontakter. Och skapar nya band. Plötsligt insåg jag att jag stod helt ensam och grubblade. Glaset var tomt så när som på de fantastiska fruktbitarna.
Jag suckade djupt och lommade iväg till en grupp om fyra.
– Det ska visst bli en riktig dundersommar! Jag tänker ta ut all min semester på sommarn i år. Det är en chansning, jag vet, men jag gör det.
Mannen höll avvärjande upp handflatorna. Han tänkte göra det. De andra tre nickade uppbackande. Djärvt. Så fick de syn på mig. Han med semestern sträckte fram handen.
– Hej! Paul heter jag.
Fast handslag. Ögonkontakt. Precis enligt konstens alla regler.
Jag redogjorde snabbt för namn och min relation till värden.
– Läcker bål, lade jag till för säkerhets skull.

Sedan bestämde jag mig. Jag orkade inte hyckla längre. Från och med nu tänkte jag bara prata om det som är viktigt här i livet. Sådant som har betydelse. Stärkt av min nya insikt tog jag till orda.
– Visste ni att om man smörjer in fötterna med en rejäl dos vaselin före en löptur så slipper man blåsor mellan tårna! Bra va?
Jag knöt i och för sig inga affärskontakter den kvällen, men jag fick en ny löprunda och konkreta tips om hur man fuskstädar. Jag log inombords hela vägen hem – jag hade minglat! Dessutom: jag hade upptäckt att klumpig ärlighet fungerar bättre än konstlad korrekthet. Åtminstone är det bra mycket roligare.