Tack för din reaktion, Owe! Du citerar ett utdrag ur mitt svar till Anna i Kommunalarbetaren. Jag vill bidra med ytterligare citat ur det svaret : ”…att protestera med hjälp av juridiken kan bli oerhört påfrestande och har en osäker utgång.” Samt: ”Tala med ditt fackliga ombud på förbundet och överlägg om vad du ska göra.”

Naturligtvis är inte det första rådet till en mobbad att lämna arbetsplatsen. Det kan bara ses som ett förslag till en sen nödlösning när mobbningen tillåtits gå alltför långt och syftar till att den mobbade ska kunna fortsätta med sitt liv utan att riskera att knäckas. Arbetsgivare har ju enligt arbetsmiljölagen skyldighet att stoppa mobbning så tidigt som möjligt.

I Sverige har vi ungefär 25 års kunskaper och erfarenheter av hur mobbning brukar utvecklas om den inte stoppas i tid. Det är grymt nog ganska sällan, som vardagssituationen på jobbet blivit bättre för en långvarigt mobbad, som fått hjälp att ”ta itu med” arbetskamrater och/eller arbetsgivare. Det händer att den mobbade blir än värre attackerad. Fackliga representanter gör därför klokt i att skydda enskilda medlemmar, som (länge) farit illa i en sjuk arbetsgrupp. De bör förhandla fram bra lösningar som till exempel utbildning, men också vara vakna för att det kan vara direkt hälsofarligt för personen att fortsätta arbeta på samma arbetsplats.

Arbetsgivare, som inte tar sitt ansvar för de anställda, ska också ställas till svars genom fackets försorg. Att facket bör agera kraftfullt vid mobbning, håller jag fullt ut med om! Mobbning utvecklas inte på arbetsplatser med bra organisation och omsorg om personalen. Det är också omöjligt att följa upp enskilda fall som skildras i frågespalten, eftersom de som frågar har rätt att vara anonyma. Det är just det som utmärker en frågespalt, framför att man till exempel vänder sig direkt till facket.