Kommunikation är svårt! När jag läser ditt brev får jag en bild av att alla män du möter reagerar och agerar på ett likartat sätt, att de kommer så nära med en gång att du inte kan freda dig.

Du har prövat att först be vänligt, men ingen lyssnar. Du har sedan sagt till bestämt, varpå männen har försvunnit.

Kanske har ni helt olika förväntningar på ert möte, er kontakt.

Är det så att du kanske ger signaler via kroppsspråk, ansiktsuttryck och klädsel, som du inte är medveten om? Att ge så kallade dubbla budskap är vanligt, men kan skapa stor förvirring både för en själv och för omgivningen. Kanske kan du ”kolla av” tillsammans med någon man eller väninna vad de tycker att du ger för budskap, om det är så att de uppfattar att du signalerar att det är OK att ”krypa innanför skinnet på dig”?