Peder lever på existensminimum efter lånefällan – ”Jag ser ljuset igen”

Det har gått några år sedan Peder klickade i att han ville ta ännu ett lån för att betala sina nya kläder. 

– Jag var dålig på att spara så om jag ville resa någonstans löste jag det genom att ta lån. Och jag hade väl lite köpmani men inte den värsta sorten. Sen bara rullade det på. Man vet att det är fel men jag satte inga gränser utan det bara fortsatte. Till slut var det så mycket och då tog jag ytterligare lån för att betala av ett annat lån. 

Peder är långt ifrån ensam. Svenskarna är ett av Europas mest skuldsatta folk och 250 000 svenskar har varit konstant hos Kronofogden i fem år. 

Han var med i tv-programmet Lyxfällan och efter det eskalerade hans depression och huvudvärk. Kalkylen som han fick i programmet gick nämligen inte ihop: Peder kunde inte betala sina räkningar och inkassokraven damp ner i brevlådan. Skulderna var uppe i 670 000 kronor. 

Press att inte ha råd att bli sjuk

Då gick Peder till en budgetrådgivare i Nacka kommun och fick hjälp att söka skuldsanering. Efter lång väntan och tre avslag blev han på fjärde försöket beviljad skuldsanering. Det innebär att han i fem år måste leva på existensminimum innan hans skulder stryks. 

– Det får inte hända något som kostar pengar. Då blir jag ganska låg. Och det är en press att veta att jag inte kan bli sjuk för då blir det avdrag på lönen. Det är en stress att leva med. När jag fick problem med tänderna kom huvudvärk och sömnproblem som ett brev på posten. Jag kan ju inte vänta fem år med att gå till tandläkaren. 

Peders familj hjälpte till att betala en tandläkarräkning på 30 000 kronor. En lättnad, även om det kändes hårt. Av lönen från äldreboendet får Peder själv bara några tusenlappar att leva på. 

– Man blir påmind om pengar hela tiden. En kollega frågar om vi ska träffas och fika. Men de har varit sjysta för de känner till min situation så ibland kan de bjuda på kaffet. Jag tänker på pengar när jag går till affären och tittar på priserna och får verkligen snåla. Det blir att jag äter mindre än jag är van vid. 

Hur är förhållandet till shopping i dag? 

– Det är mycket bättre. Det är kul att kunna köpa ett par nya skor om jag behöver. Men det är ingen övershopping i dag.

Besviken på politikerna

Fortfarande får Peder dagligen mejl med erbjudanden om att låna snabba pengar till hög ränta. Han raderar mejlen omedelbart. 

– Jag ser ljuset igen. Jag vet att skuldsaneringen blir färdig i september nästa år. Då kan jag börja spara till pensionen. Jag drömmer om att resa men då måste jag spara, jag tänker absolut inte ta lån igen. Och när jag går i pension vill jag köpa mig en ny hund. Det är mitt mål. 

Peder är besviken på att politikerna inte tycks bry sig om problemet med överskuldsatta svenskar. Han får medhåll av journalisten Lena Pettersson som har skrivit boken ”Skuldsatt”, om människor som inte kan betala sina skulder. 

– Det tär på människor ungefär som fattigdom gör. Skillnaden är att hoppet blir så litet eftersom räntorna stiger så när man inte kan betala blir summan bara högre och högre. Bristen på hopp gör dessa människor sjuka på många sätt. 

Mindre än hälften av de som söker skuldsanering får det beviljat. Och för de fyra av tio som får det beviljat gäller stränga regler.

– Det är för mig obegripligt att redan försvagade personer ska leva på existensminimum i fem år för det är jättetufft. Det finns inget skäl till det, det är ett moraliskt straff. Det gör bara att människor fortsätter att må dåligt längre. 

Större ansvar på de dem som lånar ut

Svenskarna är ett av Europas mest skuldsatta folk. Lena Pettersson vill lägga ansvaret på staten som gjort det enkelt för företag att låna ut pengar – även till de som inte kan betala tillbaka. 

Vad behöver förändras? 

– Det behövs en rad åtgärder. Politiken har varit otroligt lam i flera decennier som låtit det här hända. Det behövs ett större ansvar på dem som lånar ut pengar, med krav på en ordentlig kreditprövning. Det behövs också lättnader för de som är överskuldsatta, i USA ges en snabb skuldavskrivning, som det funkar med konkurs i Sverige. Så när det gäller företag handlar det om ekonomi, men med privatpersoner handlar det om moral. Det är obegripligt att det är sådan skillnad. 

Till sist vill Lena ge hopp. 

– Det finns vägar ut även om det inte ser ut så. Viktigast är att man inte är ensam, man kan vända sig till vem som helst. Berätta! Det är första steget. Ibland berättar man inte ens för den man är gift med. Så förbjudet är det här.