För de allra flesta är sommaren och semestern något man längtar efter hela året. En härlig tid helt enkelt, ett bryt från ekorrhjulet som kallas vardagen med några veckors frihet från alla måsten. Precis som det ska vara.

Är du däremot arbetare i svensk välfärd så kan sommarens intåg förknippas med mycket annat. Det kan förknippas med att kollegorna ringer dig på semestern. Det är kris på jobbet, kommer inte du får kollegan jobba ensam. Det kan förknippas med att du är den enda som har medicindelegation på hela avdelningen. Solen steker och värmer upp den gamla tegelbyggnaden och du jobbar med svetten i pannan i de icke luftkonditionerade utrymmena.

Vi på golvet får ta smällen

Problemet är att det inte går åt rätt håll, tvärtom. Ungdomar vill inte sommarjobba inom vården, man väljer hellre handeln eller restaurangbranschen. Detta är ett enormt problem och kommer bara bli värre. Samtidigt blir de äldre fler och stora pensionsavgångar leder till enorma rekryteringsbehov. 

Sveriges kommuner och regioner (SKR) har redan gett upp, man yrar med luddiga uttalanden om att behovet av fler anställda kan motverkas genom förändrade arbetssätt, ny teknik och utveckla de befintliga medarbetarna. Påhejade av högerregeringen som bara pratar om ”effektiviseringar” och i stället lägger sin tid på att utreda nya förslag till skattesänkningar för höginkomsttagare. Man är inte det minsta bekymrad över de enorma underskott SKR går med och det är vi på golvet som får ta smällen. 

Avtalas semesterlagen bort kan man dessutom glömma att få en krona för att ställa upp och jobba hela sommaren.

Lösningen för att kunna ge semester man är skyldig till enligt semesterlagen är ytterst kortsiktiga lösningar som sommarbonusar och ersättning om ordinarie personal flyttar sin semester till efter semesterperioderna. Samtidigt när vi är mitt inne i en kostnadskris, och när 10 års löneökningar är bortblåsta så tar allt fler dessa erbjudanden för att få sin ekonomi att gå ihop. Detta är på sikt totalt ohållbart och det finns ingen garanti att du sedan på hösten kan få fyra veckors sammanhängande semester. Avtalas semesterlagen bort kan man dessutom glömma att få en krona för att ställa upp och jobba hela sommaren. Samtidigt måste kollektivavtalet alltid se till att vi inte har fattiga arbetare i Sverige, allt annat är ett totalt misslyckande. 

Släpp varannan helg och delade turer

Det behövs tas ett nytt helhetsgrepp om hela situationen, där man ser problemen och arbetar långsiktigt. En politik som säkerställer en god långsiktig finansiering av välfärden. Det kanske är dags att släppa förlegade koncept som arbete varannan helg, delade turer och att ge lägsta lön enligt kollektivavtal. 

Det är dags att se till att dom skattepengar vi betalar in till välfärden går just till välfärd och inte vinster till privata bolag. Vi behöver fortsatt ett starkt Kommunal som ska stå emot de ständiga kraven från arbetsgivaren att avtala bort rätten till fyra veckor sammanhängande semester under juni, juli och augusti. För inget annat duger.