Vårdkris och brist på undersköterskor – ändå hålls lönerna nere
Lönegapet mellan undersköterskor, vårdbiträden och barnskötare bara växer jämfört med tjänstemän och andra på arbetsmarknaden. Detta trots att Kommunal flera gånger de senaste tio åren förhandlat till sig extra satsningar. Varför växer gapet? Och vems fel är det?
För tionde året har Kommunalarbetaren nu tagit fram medellöner för kommun- och regionanställda inom de största yrkena inom Kommunal. Vi får in uppgifter från samtliga 290 kommuner, tre kommunala vårdbolag och alla 21 regioner.
Och bilden är glasklar.
För varje år ökar medellönerna mer för sjuksköterskor, förskollärare, tjänstemän och många andra yrken än vad de gör i Kommunals yrken. Skillnaderna har inte varit så här stora sedan Per-Albin Hansson var Sveriges statsminister på 30-talet.
Orsakerna är så klart flera. Utbildning är givetvis en förklaring. Ju högre utbildning desto mer ökar möjligheten till höga lönepåslag. Både sjuksköterskor och förskollärare arbetar i bristyrken och har då kunnat kräva höga löner när de anställs.
Men hallå!
Nu är det ju brist även på undersköterskor och barnskötare med utbildning. Då borde väl de lönerna rusa i höjden också? Nej, här finns ofta en möjlighet för arbetsgivaren att i stället välja ett outbildat vårdbiträde eller en outbildad barnskötare. Och då hålls lönerna nere.
Eller som Kommunal uttrycker det: Arbetsgivarna anställer för många felutbildade.
Procenten matar gapet
Löneökningarna inom industrin, det som kallas för märket och styr resten av lönerna, innebär oftast procentuella lönelyft, även om Kommunal sen gör det om till kronor i sina avtal. Men tre procent i lönepåslag för en tjänsteman med 40 000 kronor i lön ger betydligt fler kronor i lönekuvertet än för en undersköterska med 28 000 kronor i lön. Och så matar man gapet ytterligare.
Det statliga lärarlönelyftet som inleddes 2016 har också gjort att lärare och förskollärare fullkomligt krossat Kommunals medlemmar i löneracet.
Lönesystemet sätter stopp
I äldreomsorgslyftet har många inom vården kunna utbilda sig. Borde inte detta visa sig i statistiken? Jo, det gör det nog fast på fel sätt.
Att vårdbiträden blivit undersköterskor kan till viss del förklara den svaga utvecklingen av medellöner för vårdbiträden där ersättarna många gånger saknar utbildning.
Det kan också förklara att undersköterskornas medellöner inte ökat mer, eftersom lönesystemet inte med automatik ger högre lön för den som vidareutbildat sig. I stället är det samtal med chefen som gäller och kanske ger det i bästa fall en tusenlapp extra eller två.
I själva verket borde det ge flera tusenlappar extra, anser Kommunal.
Påverkas av personalsomsättning
Ytterligare en viktig förklaring till att medellönerna rör sig sakta för Kommunals medlemmar är att det ofta är stora yrkesgrupper. Det är betydligt lättare för en mindre kommun att höja några enstaka tjänstemän än en stor grupp undersköterskor eller barnskötare.
Medellöner påverkas av hur stor personalomsättningen är. Går många i pension samtidigt ersätts deras förhållandevis höga löner med nyanställdas ofta lägre löner, och medellönen sjunker eller ökar väldigt lite.
Men bilden som mejslas fram är i stort sett densamma som Kommunal får fram i sina egna analyser. Lönegapet växer för varje år som går.
Ojämlikhet påverkar alla
Vad får detta för konsekvenser? En sak är säker. Det gör det inte lättare att få in nytt folk i vård och omsorg. Personalbristen är redan stor som den är och behovet av ny arbetskraft är gigantiskt. Med personalbrist följer risk för sämre kvalitet.
Och, inte minst, så skapar inkomstskillnaderna en ojämlikhet som påverkar alla i ett samhälle. Det har olika forskare konstaterat i flera studier.
För stora inkomstskillnader i ett samhälle påverkar sådant som kriminalitet, den fysiska och psykiska hälsan och i förlängningen förtroendet för politik och demokratin i stort.
Ingen tar ansvar
Vems ansvar är det då? Det är parternas ansvar, fack och arbetsgivare, säger Kommunal men menar egentligen då mest SKR.
Det är upp till de enskilda kommunerna, säger SKR. Det är staten som skjuter till för lite pengar, svarar kommunerna.
Och staten, det vill säga regeringen vill inte ens ställa upp på intervju med Kommunalarbetaren med hänvisning till att det här med löner är parternas ansvar.
Så alla skyller på varandra, ingen tar ansvar. Under tiden växer klyftorna.
