Det är beklagligt att många som arbetar runt om i Sverige blivit utan julgåva. Min arbetsgivare Trollhättans kommun har trots allt valt att ge en julgåva till personalen, så jag borde vara tacksam. Vi har fått uppmuntran för det arbete vi utför. 

Jag letar därför inom mig för att finna denna känsla av tacksamhet, men den överskuggas av olust. Det beror på hur arbetsgivaren gett oss gåvan eftersom en del av den försvann under vägen, från givaren till mottagaren. De som bestämmer har naggat i kanterna på gåvan. 

Skatt på julklappen

Förra året fick vi ett presentkort med summan 750 kronor. Från dem till oss. En uppskattad present inför julen. I år kom julgåvan 720 kronor med på lönespecifikationen, där hade några tior redan försvunnit i jämförelse med förra året och därefter drogs även skatt på gåvan.  

Min känsla av missnöje grundar sig i att det handlar om vårt värde. Hur vi blir bemötta av de som bestämmer dessa summor. 

Det är ett så nedvärderande sätt att ge en gåva på.

Vad är vi värda som jobbar hårt med att göra det så bra som möjligt för de boende, och även anhöriga som givetvis vill ha sin tid och vara delaktiga i deras nära och käras liv på boendet?

Personal som är engagerad för att allt ska fungera. Eftersom vi ännu inte kan klona oss springer vi fortare. En del orkar inte och går ner i tid. 

Förstår de vårt arbete?

Detta har vi som jobbar på golvet många gånger försökt förmedla till dem som bestämmer. Att vi har ett slitsamt jobb med för dåligt betalt. Därför borde de förstå att det blir extra viktigt med uppskattning, av julgåvor. Förstår de vad det innebär att dra på sig arbetskläderna i vården?

Det som irriterar mig är att de först ger summan på 720 kronor sedan tar de tillbaka ett par hundralappar som skatt. Jag tycker att det är ett så nedvärderande sätt att ge en gåva på.

Och i vilken pott läggs de skattepengar som drogs av på vår julgåva? Det hade varit intressant att veta.