Företaget skickar thailändare till svenska bärskogen – eller Saudiarabien

Sextiofem personer som kommit från Thailand för att plocka bär är försvunna.

Berit Forsgård sitter och jobbar i sin bil på en parkering och försöker få koll på läget. Om någon snabbt kan få veta vart de tagit vägen så är det hon. Sedan 2001 har hon följt bärbranschen.

Hon är Kommunal Mellersta Norrlands samordnare för bärgruppen – de fem personer som besöker boenden och är kontakter för alla i bärbranschen i Jämtland, Härjedalen, Ångermanland och Medelpad.

Under den korta bärsäsongen sitter hon lika mycket i bilen som på kontoret. Fyrtio mil bakom ratten en dag är inte någon ovanlighet.

Att plockarna är borta beror på att ett boende för bärplockare i Ljusdals kommun stängts av kommunens hälsovårdsinspektör.

Boendet ligger utanför deras område, men Berit hade ändå varit där tidigare och larmat om dåliga förhållanden redan för något år sedan. 

– De kan ha kommit till något ställe i vårt område. Vi vill ju veta att de bor på en bättre plats nu. 

”Då får man får vara lite deckare”

Det finns ett tjugotal boenden, eller camper som de i branschen säger, i Mellersta Norrland som bärgruppen känner till. Men det händer att det kommer nya företag eller att ett företag flyttar sin camp om det är dåligt med bär i ett område.

– Då får man får vara lite deckare. Det händer att någon som arbetar med sophämtning hör av sig när de ser att det är mycket sopor någonstans och misstänker att det är ett boende där. 

I år har 5372 personer från Thailand tillstånd att plocka bär i svenska skogar under den korta bärsäsongen.

Många av dem är återvändare som plockat tidigare och ska vara här i drygt två månader från slutet av juli till slutet av september för att plocka hjortron, blåbär och lingon. 

Kollektivavtalet ger dem rätt till en lön på 24 110 kronor i månaden plus semesterersättning. Men av de pengarna går nästan 80 procent åt till avgifter för flyg, administration, mat och boende som tas ut av de thailändska bemanningsföretag de reser med och de svenska bärföretag de plockar för.

Enligt Kommunalarbetarens beräkningar blir det som är kvar av garanterade månadslönen efter de avdragen runt 5700 kronor om allt går rätt till.

Det finns en möjlighet att tjäna mer, men då handlar det om att plocka tonvis med bär under den korta säsongen.

Självmord och protester

Under de över tjugo år Berit följt bärbranschen har hon sett mycket. 

­– Det är ändå mycket bättre nu än vad det var, säger hon.

Särskilt 2009 och 2010, som var dåliga bärår, var turbulenta år. Då blev bland annat nästan 200 plockare från Bangladesh strandsatta i Bräcke eftersom bemanningsföretaget inte betalade deras löner och ett stort antal kineser som kommit för att plocka bär marscherade genom Västerbotten i protest mot sina löner.

De dåliga åren fortsatte och 2013 protesterade thailändare i Umeå för att de inte fick sina löner. Den gången slutade det med att en man tog sitt liv utanför Kommunals kontor. Berit var inte med på plats men skakades av det som hände.

– Man fick sig en fundering att det gick så långt. Det var ett skitföretag som de plockade för. För det finns bra och det finns dåliga. En del som vill sko sig och en del som vill plockarna väl. Det blev startskott för oss i Kommunal att driva lönefrågan.

Krav på bankgaranti

Efter självmordet skärptes reglerna för vad som krävdes för att bärplockare skulle få arbetstillstånd.

Bland annat infördes krav på kollektivavtal med avtalad lön och krav på att bärföretagen och bemanningsföretagen redan innan säsongen måste ha en bankgaranti på att det finns pengar till löner redan innan säsongen samt på boende av god standard och mat till plockarna. 

Men det finns de som rundar reglerna ändå. 

– Ett av bemanningsföretagen som ett företag använde hade dubbla kontrakt förra året.

– Jag fick tips om det. De hade också fått betala en del otillåtna avgifter som 1500 kronor i månaden per person för sophämtning, berättar Berit hon gjorde vad hon kunde för att hjälpa dem.

Bärgruppen fick ett trettiotal av de drabbade arbetarna att gå med i Kommunal och skickade frågan uppåt i förbundet.

– Vi gjorde vad vi kunde för att hjälpa dem att få ut sina pengar.

Det var i slutet av säsongen och plockarna återvände snabbt till Thailand. Då blev det svårt att veta om de verkligen fick sina pengar. Berit hittade en annan väg.

– Jag kände att det här är inte företag som ska ta hit plockare så jag ringde till den svenska ambassaden i Bangkok. De rekommenderade att jag skulle ta kontakt och den thailändska motsvarigheten till arbetsmarknadsdepartementet.

Det blev kontakter både med dem och bemanningsföretaget i Thailand men trots det lyckades hon inte få klarhet i om alla plockare fått sina löner. Det hon inte visste då, var att hennes kontakter istället bidrog till att fler myndigheter i år har gjort kontroller av boenden, mött företagare och plockare.

130 kilo på en dag

Säsongen närmar sig sitt slut och det gäller för alla att plocka så mycket att de får mer än garantilönen med sig hem. För att klara det handlar det i många fall om att plocka över 100 kilo om dagen om de plockar sju dagar i veckan.

Oavsett väder. Varje år är det ett fåtal plockare som kommer tillbaka hem och har lyckats plocka för motsvarande 50 000 svenska kronor. Drömmen för nästan alla är att bli en av dem. 

Innan klockan blivit sex på morgonen sätter sig Gongsee Yaibua i bilen tillsammans med sin man, son och två män till. De är ett bra team i hop och plockar alltid tillsammans. 

­– Det här är tionde året som jag kommer till Sverige. Förut har jag varit i Ånge och i Renström utanför Jörn. Det var lättare att hitta bär i Ånge, säger Gongsee som resten av året arbetar som lantarbetare i norra Thailand på ett jordbruk precis som de flesta andra.

Just nu är risskörden över och regnperioden har startat, det är därför arbetet i svenska skogar under bärsäsongen går så bra att kombinera med arbetet på gårdarna. 

De fem i teamet sprider snabbt ut sig över hygget som är dagens plockplats. Terrängen är som ett kullrigt hav. Runt stubbarna växer klarröda stora lingon, men också mängder med mossa. Det är svårt att undvika att den följer med i de breda plockverktygen de använder.

Gongsee måste grovrensa direkt när hon tömmer plockaren i väskan som hänger under hennes ena arm. Den är hennes egen lösning. De andra plockar i stället i vita plasthinkar som de bär med sig. Rungrapee Seechin tömmer sin hink i en rissäck som står intill vägkanten.

– Det är bra med bär, men svårplockat här. Det är bättre på de ställen där det är mer plant, säger han.

Rungrappee är en av de två som är rekare. Deras uppgift är att hitta bra bärställen att plocka på. Det är själva nyckeln till att lyckas och det är de som har sista ordet om vart man ska plocka varje dag.

Därför är det viktigt att få bo där man känner till bra bärställen, eftersom det är första året de bor i Backe har det varit svårare än tidigare år.

– Jag har varit i Sverige och plockat under sex, sju år, men aldrig varit i det här området.

Han knyter vant en säck som är full med lingon, slänger upp den på ena axeln och bär bort den till den lilla flakbilen som de kör. 

Det är en ovanlig lyx att deras bil har ett flak. De flesta andra plockteam kör minibussar med små lastutrymmen där det kan bli svårt att få plats med bären. En del säckar kan behöva tas med mellan passagerarsätena.

I Gongsees team kan alla fem sitta bra i bilen och samtidigt lasta rejält med bär på flaket.

Till skillnad från många andra team delar de på det som de plockar. Det börjar smådugga och Gongsee tar vant fram sin regncape i tunn gul plast. Det har varit en regnig sommar.

 – Det är ett tungt jobb jag har, säger hon och fortsätter att plocka.

En bra dag kan hon få 130 kilo med sig hem och ännu är det många timmar kvar av arbetsdagen.

Inspektion

Boendet som Gongsees team bor på ligger i Backe, men de har fortfarande inte kommit tillbaka dit vid 17.00 när Berit och Irene svänger in på gården.

Det har inga andra plockare som arbetar för bärföretaget Västiöns vilda produkter heller. Utöver kökspersonalen är det bara vd:n Simon Högberg som är på plats. 

Det är andra gången de ses på mindre än en månad. Säsongen är kort. Plockarna kommer i slutet av juli och åker hem i slutet av september. Det gör att det fackliga arbetet måste göras på mycket kortare tid än i andra branscher. Därför åker de ut på en första koll innan plockarna kommer förklarar Irene.

– På många ställen är det sådant som för få duschar, fuktskador eller dåliga madrasser och sängar som vi anmärker på. Det kan vi se innan de har kommit, så vi var här redan i början av juli, förklarar Irene.

Varför boendena är extra viktiga att inspektera i den här branschen beror på hur det fungerat tidigare. Det har förekommit att plockare bott i källare på tunna madrasser, knappt fått någon mat eller att det funnits mycket svartmögel och smuts. Berit har sett det mesta.

– De senaste åren har det fungerat bättre här i vårt område. Många företag är måna om att ska bli bra, som här i Backe, men alla vet att vi kommer till alla och skärper sig.

Simon Högberg som är vd har lång erfarenhet av bärbranschen, men det är första året som han driver ett eget bärföretag.

– Jag vill ju göra rätt så det är bra att ni kommer, säger han och när inspektionen är över visar det sig att han åtgärdat allt utom bättre torkutrymmen för kläder och stövlar.

På andra arbetsplatser kan det dröja några månader innan man gör uppföljande kontroller efter en skyddsrond, men eftersom bärsäsongen är så kort och ingen bor i husen resten av åren så kan Irene och Berit ge lite respit till plockare flyttar in nästa gång.

Simon har åtgärdat flera andra fel innan säsongen drog i gång, bland annat duschar som inte fungerar och svartmögel har sanerats. Därför litar de på honom.

– Jag lovar att jag ska bygga stöveltorkar till nästa år, jag har bara inte hunnit än, säger han.

Myndigheterna på tå

På ytan är allt som det varit de senaste åren. I princip samma bärföretag och samma boenden, samma plockare och till och med samma bilar. Ändå är det sommaren som får bärföretag att darra.

Ett vanligt år är det i princip bara Kommunals bärgrupp och kommunernas livsmedelsinspektörer som är ute och tittar till bärcamper, men i år har flera andra myndigheter som Gränspolisen, Arbetsmiljöverket och Jämställdhetsmyndigheten (som arbetar med frågor om trafficking) också varit ute på boenden.

Det finns två orsaker till det. Dels pågår en stor brottsutredning mot bärjätten Polarica i Finland där vd:n suttit häktad under lång tid, dels var det protester i Bangkok i höstas när plockare menade att de inte hade fått de löner de hade rätt till. Enligt artiklar i DN och på Dagens Arena fick de bara ut runt 300 svenska kronor när de fick sin lön utbetalad bemanningsföretaget.

Journalisten och utredaren Mats Wingborg har precis som Berit följt bärbranschen de senaste tjugo åren och menar att det handlar om alla avdrag som görs.  

– Jag har en lista på ett tjugotal avdrag en del bemanningsföretag gör. Dessutom händer det att de fuskar med växelkurserna.

– Även om det svenska bärföretaget betalar ut rätt lön så är det omöjligt att veta vad plockaren får ut sedan i Thailand, säger han.

”Ambassadören drog i handbromsen”

Kanske hade också Berit och bärgruppen en betydelse för det som hände. I somras stoppade den svenska ambassaden i Bangkok alla visum till thailändare som ville åka till Sverige och plocka bär. Syftet var att ta ett omtag och se till att det skulle bli svårare att utnyttja dem. Hanna Geurtsen som är sektionschef på Migrationsverket vet vilka effekter det blev.

– Ambassadören drog i handbromsen och tog initiativ till samverkansmöten där polisen och vi och jämställdhetsmyndigheten var med.

– Alla måste göra lite mer än vad de gjort tidigare och det har vi gjort i år. Jag kan konstatera att det redan har gett resultat. 

En direkt följd är att Arbetsmiljöverket reagerat över trafiksäkerheten och arbetstiderna hos många bärföretag. En annan är att två svenska bärföretag blev utan plockare när bemanningsföretagen de samarbetar med inte fick sina arbetstillstånd beviljade. 

– Vi har tittat på hur stora löneöverföringar som skett till Thailand. Det gick inte ihop med antalet plockare. Därför tror vi inte att villkoren i anställningsavtalen kan upprätthållas.

Arbetare till Saudiarabien och Taiwan

Även Simon Högbergs boenden har fått besök av myndigheterna i år.

– Jag tycker att det är bra. Det är bra att de som fuskar upptäcks. Det blir dyrare att bedriva verksamheten efter alla lagar och regler som jag gör – så det är fel om andra kan tjäna mer för att de inte gör det, säger han.

Själv har han ett bra samarbete med bemaningsföretaget Novaberries som är arbetsgivare för plockarna som arbetar för hans företag.

Kittsiak Jarujinda som är företagets representant har åkt med till Sverige och räknar ut vad varje anställd plockat för varje dag och hur deras skulder ser ut.

På alla tre boenden finns långa listor över det uppsatta synligt för alla. På dem står exakt hur mycket de plockat för och hur mycket de är skyldiga företaget.

Eftersom i princip ingen har råd att betala resan själv lånar de från företaget och betalar tillbaka med bären de plockar.

– Vi drar av 78 000 baht. Då ingår flygbiljett, resor inom Thailand och olika försäkringar plus att vi hjälper till med arbetstillstånden, förklarar Kittsiak. 

I svenska kronor blir det 24 180 kronor och motsvarar ungefär en garanterad månadslön. 

Plockarna i Simons verksamheter kommer att få sin lön när de kommit tillbaka till hem. Simon har försökt att gardera sig mot att det ska bli problem för någon av de som jobbar åt honom.

– Jag har ju skrivit in i kontraktet med er på Novaberries att det inte får förekomma dubbla kontrakt med plockarna. Och att en revisor ska gå igenom alla mina utbetalningar till er för att det ska synas att jag betalt alla löner.

Kiattisak är helt enig om att allt måste vara transparent och lagligt.

– Och vi kommer att ha en tredje part som kontrollerar att alla löner utbetalats i Bangkok, fyller han i.

Resten av året bor Kiattisak i Bangkok och arbetar med rekrytering av arbetare till andra länder och branscher.

– De åker bland annat till Saudiarabien och Taiwan. Men där är det mest inom textilindustrin.

Det är en bild som Mats Wingborg känner igen från fler av de bemanningsföretag som samarbetar med svenska bärföretag. 

– Några av bemanningsbolagen som samarbetar med svenska bärföretag är väldigt stora. De har ofta större ekonomi än dem och skickar arbetare till industrier runt om i världen.

Det kan vara allt från arbetare till fiskebåtar till fabriker. Ofta är kontrakten i de länderna på flera år till skillnad från här, men precis som här i Sverige är avdragen som bemanningsföretagen gör en het fråga för arbetarna. 

– Men plockarna i Sverige tillhör en extrem i världen eftersom kvoten för avdrag är så stor. 

Att de bara får behålla högst tjugo procent av lönen beror på att avdragen för resor som flygbiljetter är den största kostnaden. 

– Den är samma för bärplockare som arbetar i två månader som för fabriksarbetare som arbetar i två år. Men tiden är kortare att dela upp det på.

Invägning

Klockan är över 18.00 och den första minibussen svänger in på parkeringen i Backe och parkerar mellan travar av färgglada plastbackar som ska fyllas med dagens lingonskörd.

I backluckan ligger flera rissäckar och hinkar fyllda av de röda bären som teamet ska förbereda för att väga upp senare i kväll. 

Berit och Irene kontrollerar så att de har fungerande säkerhetsbälten i sin bil och att det finns passagerarsäten för alla som åkt med. 

– Det händer att säten tas bort så att de får plats att packa bärsäckarna i bilen. Det är ju inte säkert att köra då, säger hon.

Det har blivit dags för Berit och Irene att åka vidare till nästa boende. På vägen får hon veta var plockarna från Ljusdal är. 

– De är på en camping i Jämtland. Förhoppningsvis hinner vi dit och se hur de har det innan de flyger hem igen.