Harry Potter skapar trivsel på äldreboendet: ”Som en enhörning”

Fruängsgården som ligger söder om Stockholm är inrymt i ett höghus med orangea balkonger. Här bor 200 äldre personer med demens och somatiska sjukdomar. 

– Harry Potter sprider lika mycket glädje till de äldre och som till personalen. Det är som om jag tagit hit en enhörning. Allt arbete fryser och alla vill vara med i gemenskapen runt Harry, säger Tanja Kinnari. 

Hon är specialiserad undersköterska inom demens, har jobbat på Fruängsgården med äldre runt 30 år och är aktivitetssamordnare. När de fick projektpengar från äldreförvaltningen i Stockholms stad anlitade enhetschefen vårdhunden Balto och Harry Potter. Djuren kom dit tio gånger var; alla boende som ville skulle få träffa de fyrbenta terapeuterna.

Två av de boende, Anders Hornelius och Göran Stridberg, väntar på parkeringen. 

– Harry är fantastisk. Jag trodde inte mina ögon första gången när jag mötte en livs levande häst i hissen, säger Göran som har rullstolen full av morötter. 

Stöttar det friska

När trailern parkerar går Anders fram och leder den svarta ponnyn. Han är hästvan sen barnsben. 

– Jag blir lugn av Harry, förklarar han tyst. 

Upplägget är genomtänkt. 

– Jobbar jag på en avdelning med åtta boende och två vill diska, duka eller leda en häst så ska de självklart göra det. Vi stöttar det friska hos varje individ. På så vis känner de mening och blir en resurs för oss alla, säger Tanja.

Terapeuten Ulrika Dufwa från Uppsala jobbar ihop med Harry. Hon lägger mattor på golvet för att hästen – som har järnskor – inte ska halka inomhus. Sen åker Harry upp i den trånga hissen.

På första våningen står fika framdukat i köket. Harry får morötter och Göran en kopp kaffe och wienerbröd. På Fruängsgården prioriteras aktiviteter för de äldre. Nästan varje dag händer något. 

”Djur i vården är lönsamt”

Anders struntar i fikat. Han masserar hästen istället. När man klappar djur frigörs må-bra-hormonet oxytocin som har en ångestdämpande och pulssänkade effekt.  

– Tänk om politikerna förstod att djur i vården är lönsamt. Att de är mirakelmediciner utan biverkningar, säger Tanja och tillägger att dämpad ångest kan minska fallolyckorna.

En boende, Agneta Bergqvist, tar tag i Harrys man och svans. 

— Hans hår är slitet. Skulle behöva klippas, säger hon och berättar att hon varit frisör. 

När Agneta börjar prata kommer snacket igång. 

– Harry gör att de boende pratar med varandra på annat ett sätt än de brukar. En häst är en utmärkt samtalsämne, säger Tanja och hämtar papper för att torka efter Harry som bajsat på golvet.

Inför hans besök har hon förberett alla. I dagrummet sitter äldre redo. Runtomkring står personal med mobilkamerorna framme. 

Många äldreboenden har en stressig arbetsmiljö och är underbemannade, hur hinner ni med djurbesök? 

– Vi är ganska bra bemannade, om man jämför med många andra. 

Harry gillar att stå i centrum

Om de äldre kan skifta sin ångest, oro och ensamhet till något positivt så sjunker vår arbetsbelastning. Mindre orosproblematik att lösa ger färre arbetsuppgifter; nöjda boende gör även personalen lycklig, säger Tanja.  

När Harry stiger in i dagrummet vill nästan alla klappa honom. Han står stilla, omringad av rullstolar.

– Harry gillar att stå i centrum, säger Ulrika Dufwa.

Hon är utbildad inom vårdformen HUI (Hästunderstödda insatser). Förutom att jobba med äldre har hon och hästarna i hennes stall gett vård till unga tjejer med psykisk ohälsa. 

– Flera äldre har vuxit upp med djur, tillägger Tanja och drar igång allsång på Gamle Svarten. 

Harry ska besöka sängliggande på deras rum innan hans arbetsdag är slut. En dam ler stort när hon få ta på hans mjuka mule vid sin sängkant. 

– Man borde anställa en häst, säger Tanja och tackar Harry.

Men om det blir några fler djurbesök i framtiden är oklart. Det hänger på om man hittar några extra pengar att söka.