Kommunalare hårt pressade av prisökningar – Ragnegårds tre viktigaste krav på regeringen

Du säger att vi inte ska ha fattiga arbetare i Sverige. Men har vi inte det redan i dag?

– Jo, det är ju dit vi har kommit. Man jobbar heltid i välfärden och kan ändå inte få det att gå ihop. Vi har släppt en rapport som visar att redan före inflationen hade man väldigt små marginaler efter att alla räkningarna var betalda. Det är så absurt att det har blivit den här situationen, att man sliter heltid i välfärden och ändå knappt kan ställa mat på bordet för barnen eller köpa fritidskläder. Därför kräver vi att de som har det allra tuffast, med lägst löner, ska få mer.  

Vad behöver den nuvarande regeringen vidta för åtgärder för att vi inte ska ha några fattiga arbetare i Sverige?

– Framför allt vill vi att de börjar agera och därför glädjer det mig att regeringspartierna tänker fortsätta se över bostadstillägget. Vi vill ju att man ska stärka a-kassan och har presenterat ett stort krispaket som alla LO-förbund har ställt sig bakom (se faktaruta). Där säger vi att vi vill att man höjer barnbidraget och att det ska höjas i takt med övriga prisökningar. Sedan är karensavdraget otroligt viktigt. I dag straffar det sig för de som måste vara på jobbet att stanna hemma när de är sjuka.  

Det är ett extremt läge med rekordhöga matpriser, som har stigit med 20 procent på bara ett år. Varför kräver inte Kommunal högre bostadsbidrag eller högre underhållsstöd? Krävs det inte en ordentlig krispolitik?

– Bostadsbidragen tycker jag absolut ska höjas. Samma sak gäller underhållsstödet som borde indexeras och gå i takt med andra ökningar. Det är sådana saker som verkligen gagnar personer som har det tuffast. Det är väldigt träffsäkert när alla LO-förbunden organiserar sig tillsammans i form av vårt krispaket, då det är frågor som rör alla våra medlemmar. 

En väldig kraft

Hur ska ni jobba för att det ska bli verklighet? 

– Vi gör ju det främst genom LO eftersom det är en väldig kraft när vi alla förbund organiserar oss. Vi har varit väldigt tydliga kring karensavdraget och kommer fortsätta vara det. Vi tar upp det med alla politiker, partier och makthavare vi träffar. Senast när jag träffade socialförsäkringsministern Anna Tenje (M).

Precis som du säger så räknar många varenda krona i dagsläget. Kan det bli aktuellt med ytterligare en sänkning av medlemsavgiften?

– Vi sänkte ju avgiften förra året. Sedan har vi beslutat att den ska ligga still och inte höjas, vilket den annars brukar göra med några kronor. Vår ambition är att kunna sänka den ännu mer, men vi är inte där just nu. Vi har mycket som ingår i vår medlemsavgift och en stor avtalsrörelse. 

4,4 procent räcker inte för att jämna ut klassklyftorna eller få kompensation för inflationen, men det är ett relevant krav i dagsläget.

Du har tidigare sagt att de med lägsta löner måste prioriteras i den här avtalsrörelsen. Men räcker det verkligen med 4,4 procents löneökningar? 

– 4,4 procent är en hög siffra i jämförelse med andra år, men det är inte en hög siffra om man jämför med inflationen. 4,4 procent räcker inte för att jämna ut klassklyftorna eller få kompensation för inflationen, men det är ett relevant krav i dagsläget. Arbetsgivarsidan tycker ju max två procent, och att det är oansvarigt att vi kräver så höga siffror. 

Vad har du att säga till dem som hade önskat ett kraftigare lönekrav?

– Det förstår jag verkligen med tanke på situationen vi befinner oss i. Men för oss var det väldigt viktigt att vi kunde enas om LO-samordningen. Vi ska få igenom våra krav på varje avtalsområde och få igenom låglönesatsningen, trots arbetsgivarnas motstånd. Vi vill ta oss ur detta och kunna kräva reallöneökningar inför nästa avtalsrörelse. Men jag förstår att många tycker det är för lite och blir besvikna, men vi kommer ta ut så mycket vi kan och hålla ögonen på att andra inte roffar åt sig mer. Om våra medlemmar ska ta ansvar och hålla tillbaka ska de som tjänar mest verkligen göra det.

Hög tid att få upp lägsta lönerna

Vilket ansvar har Kommunal för att de lägst avlönade hamnat i fattigdom? I de två eller tre senaste avtalsrörelserna har fokus varit att höja de högre lönerna för dem med yrkesutbildning. Hur ser du på fackets roll i detta?

– Man gör alltid olika bedömningar i olika avtalsrörelser och vi vill att det ska löna sig med yrkesutbildning. Vi ser också i avtalen att där vi har låga ingångslöner, såsom 19 500 kronor (Vårdföretagen bransch F, äldreomsorg, reds.anm.), är det många som kommer in på det. Det finns andra branscher med relativt låga lägstalöner, men där det är få som kommer in på det, men hos oss är det många som gör det och då behöver vi ta ett krafttag. 

De flesta håller nog med om att det är viktigt, men när man tittar i efterhand: kunde ni ha satsat på något annat sätt när det gäller de lägsta lönerna?

– Det är lätt att vara efterklok, men vi gör olika bedömningar och det har varit viktigt för oss att satsa på de yrkesutbildade. Men nu är det hög tid att vi får upp de lägsta lönerna. Vi hade såklart helst velat få upp både de med yrkesutbildning och de med lägsta lönerna. Men med det motståndet vi har mött för att kunna förbättra avtalen måste man göra avvägningar. 

På landets kultursidor, bland annat i Aftonbladet, ställer man sig frågan varför de stora LO-förbunden inte är ute vid barrikaderna. Så om jag ställer frågan till dig: varför är Kommunal inte ute i större utsträckning och protesterar vid barrikaderna?

– Jag tycker att vi höjer rösterna och det är klart att man alltid kan göra mer. Vissa politiska förslag driver vi genom LO. Andra krav, som är mer specifika för medlemmar i Kommunal, driver vi själva. Till exempel känns det som att vi är de enda som pratar om välfärden just nu. Där är vi de som är ute och står vid barrikaderna, om man vill kalla det för det, och tar plats i samhällsdebatten. Vi fortsätter även att vara en drivande kraft kring karensavdraget och driver förslagen om bostadsbidrag, a-kassan och barnbidrag genom LO-samordningen.

För att synas och höras på gatorna

I till exempel Frankrike går facken ut och protesterar mot höjd pensionsålder. Varför är inte Kommunal som enskilt fackförbund ute och protesterar ytterligare mot att vi har fattiga arbetare i Sverige?

– I Frankrike har man inte den partsmodell som vi har och där behöver man gå ut och protestera i stället. Men det finns väl också olika kulturer i olika länder. Vi deltar ju också i demonstrationer, manifestationer och namninsamlingar runt om i landet. Vi brukar säga att det ska mullra i hela landet. Att varenda medlem ska kräva sin rätt ute på sina arbetsplatser. Vårt budskap är att Kommunal alltid backar det. Jag är verkligen för att man mobiliserar sig, syns och hörs ute på gatorna, jag vill gärna se mer sådant. Men jag vet också hur svårt det är.

Vad vill du säga till medlemmar som känner att det är ett hopplöst läge, som är tvungna att vända på varje krona?

– Att jag förstår det och att jag hoppas vi tar oss ur den här inflationen så fort det bara går, så vi kan fortsätta kräva reallöneökningar. Vi behöver fortsätta organisera oss och vara starka för att få igenom kraven vi ställer. Det gäller även att lokalt sätta press på arbetsgivare. Ju fler vi är som höjer rösten desto mer förändring kan vi åstadkomma.