”Vi har inte en personalkris – vi har ett maktmissbruk”
Alla ropar: ”Personalkris!”. Men är det verkligen en kris bland personalen vi har? Hur man definierar problemet påverkar vilka lösningar man finner, skriver Sara Hansson.
Sara Hansson.
Jag och flertalet medarbetare med mig, känner otaliga människor som har slutat i vården för att de inte orkar längre. Otroligt många kompetenta, människoälskande människor som är villiga att arbeta i vården om arbetsförhållandena ändras. Om personalen får inflytande på schemat. Om man får ledigt när man begär. Om man inte flyttar semesterveckor.
Det vi har nu är en kris i maktförhållanden inom hur arbetet organiseras. Arbetsgivarna vägrar göra något åt de så kallade “hälsoscheman”. De prioriterar konsulter och digitala system framför personer inom omsorgen. Se verkligheten för vad den är. Att använda personalbrist frekvent är en maktstrategi som osynliggör det största problemet.
Varje minut ska mätas
Tolkningsföreträdet handlar om att de som sitter på makten bestämmer vad som är problemet. När de vägrar skrota system som hälsoscheman och ignorerar personalens upplevelser kan man tala om en form av maktmissbruk.
Nyliberala tankar har tagit sig in i den kommunala organisationen där varje minut ska mätas och arbetarna kontrolleras. Man använder sig av retoriken ”brukarna har rätt till sin tid” i stället för ”arbetarna har rätt till en vettig arbetstid”.
Vi behöver tydligare regler för hur den offentliga sektorn ska organiseras. Ett regelverk som är tydligt och ger mer makt och möjlighet att påverka för dem som arbetar.
Inom NHS, den offentliga vården i England, saknas det personal och man vill höja lönerna. En teori som nu framförs i media är att man från regeringens sida ”vill köra vården i botten för att kunna privatisera den”.
Är det inte precis det som händer just nu, överallt inom den svenska kommunala omsorgen? Man kör den medvetet i botten och vägrar ändra något, för att man sedan ska låta privata bolag gå in och ta över. De finns där redan och kommer att lobba ännu hårdare för att privatisera allt som tänkas kan.
Det är bråttom
Vad det egentligen handlar om är ett maktmissbruk och inte en personalkris. Det är en rekryteringskris. Det är klart att det behövs mer personal! Jag är inte emot det. Men formulera det på rätt sätt så att problemet synliggörs. Personalen som är på plats är kompetent och levererar.
Vi har en kris i den kommunala organisationen, men den ligger inte hos personalen. Vi behöver tydligare regler för hur den offentliga sektorn ska organiseras. Ett regelverk som är tydligt och ger mer makt och möjlighet att påverka för dem som arbetar. Det är bråttom. Folk är trötta.
