När jag och mina kollegor kommer till jobbet på morgonen har vi 15 minuter på oss i vår jobblokal att träffas, prata med varandra, vara med på morgonmöte där vi pratar om vårt kommande arbete under dagen samt ha överrapportering med nattpersonalen.

Under dessa 15 minuter ska vi också plocka ihop arbetsutrustning och hämta de nycklar som vi behöver under dagen. Ibland är det kö till nyckelskåpen.

Schemat spricker direkt

Sedan ska vi ta oss till första vårdtagaren på en viss bestämd tid som anges på vår arbetsbeskrivning för dagen. Det kan till exempel vara att man ska gå en kilometer till en gatuadress och åka hiss upp till 6:e våningen, det beräknas ta fyra minuter. Ofta är tiden mellan vårdtagarna för kort och man kommer efter i schemat.

När man kommer fram ska man göra specificerade uppgifter på en viss tid som redan är bestämd. Man ska till exempel hjälpa till med hygien, frukost, bäddning och sätta på stödstrumpor på 25 minuter. Därefter har man sju minuter till nästa besök.

Ändra ersättningssystemet

Så rullar dagen på, planerad ner till varje minut. Detta är vardagen för personal inom hemtjänsten. Men personalens arbetsmiljö, hälsa och välmående borde gå före tiden och pengarna och en budget som hela tiden går back.

Dagens ersättningssystem, där verksamheten får pengar av kommunen utifrån den schablonuträknade tid vi ska vara hos våra vårdtagare, borde ändras. Det gör våra chefer helt fokuserade på budget och tiden hos vårdtagarna. Personalens och vårdtagarnas hälsa och välmående kommer i andra hand, och att den tid som personalen behöver på jobbet som inte är tid hos vårdtagare planeras alldeles för kort.

Vi är viktiga och vi har ett arbete som är viktigt. Skulle vi inte komma till jobbet skulle många av våra vårdtagares liv och hälsa vara i fara.

Vi har ett arbete som många gånger är svårt och kräver stor kompetens i att möta människor i olika livssituationer. Många vi går till är multisjuka och lever i stor utsatthet. Vi är viktiga och vi har ett arbete som är viktigt. Skulle vi inte komma till jobbet skulle många av våra vårdtagares liv och hälsa vara i fara.

Trots det har vårt arbete ganska låg status och är lågbetalt. Det är oss man tycker synd om. Oss man tittar på och undrar hur länge vi ska ha det här jobbet och vad vi har tänkt jobba med senare.

Lita på personalens kompetens

Varför ser inte samhället och politikerna och arbetsgivarna till att ta hand om personalen i hemtjänsten? Varför gör de inte jobben attraktiva och välbetalda så att personalen vill stanna kvar.

Synen på arbetet i äldreomsorgen behöver förändras både hos allmänheten och hos politikerna. Att det blir ett viktigt och fint jobb som gör föräldrar stolta om deras barn jobbar med det.

Arbetet behöver bli mindre kontrollerat, man ska lita till personalens kompetens och politikerna ge de resurser som behövs så att arbetsmiljön kan bli bättre och stressen försvinna. Och så höja lönen, förstås.