I går väcktes åtal för mord mot den man som den 17 november förra året dödade en kvinnlig anställd på ett LSS-boendet Munksundet i Enköping. Mannen hämtade en kniv ur det gemensamma köket och högg ihjäl kvinnan när de var ensamma på boendet.

I förundersökningen framkommer att mannen var autistisk, men också hade en psykossjukdom och sedan barnsben hört röster som uppmanade honom att skada sig själv eller andra.

Tog med sig en kniv till skolan

I högstadiet tog han med en kniv till skolan för att rösterna sa det till honom. Trots det beskrivs han av anhöriga, vårdkontakter och flera i personalen på LSS-boendet som trevlig och artig. Både vården och anhöriga hade uppfattningen att hans medicinering hjälpt mot rösterna.

Mannen beskriver själv i förhör att han ljugit för personalen och sagt att han mådde bättre än han egentligen gjorde. Samtidigt säger han också att han har berättat för såväl sin familj som sin psykolog att rösterna sagt till honom att skada andra, men att de inte har tagit det på allvar.

Ansågs inte farlig

Det fanns heller ingenting i Enköpings kommuns beställning till Munksundet som antydde att han var utåtagerande. Det säger verksamhetschefen i förhör med polisen.

Hon berättar att det är kommunens biståndshandläggare som gör bedömningen om en person inte ska ha tillgång till vassa föremål som knivar eller saxar och att det inte fanns några sådana begränsningar angående den mordmisstänkte mannen. Verksamhetschefen poängterar också att gruppboendets uppgift är att stötta de som bor där i vardagen och att de inte har möjlighet att begränsa dem, exempelvis vad de har i sina lägenheter.

Anna-Kajsa Stranding Dahlman
Anna-Kajsa Stranding Dahlman, advokat.

Mannens försvarsadvokat Anna Kajsa Stranding Dahlman anser inte att mannen var rätt placerad, utifrån sin psykossjukdom.

– Det pågår ju en förundersökning om arbetsmiljöbrott och den har jag inte insyn i, men den kommer ta sikte lite mer på det här. Men det kan jag konstatera utifrån vad jag vet är att jag anser inte att han var rätt placerad. Vad jag förstår så har inte boendet den inriktningen alls, säger Anna Kajsa Stranding Dahlman.

Kommunen: ”Vi får inte säga nej”

På Enköpings kommun säger verksamhetschefen Agneta Resin att de inte har känt till vidden av mannens sjukdom.

– Vi har gett den information vi hade till boendet, säger hon.

När kommunen får en ansökan om plats på gruppbostad så gör de en bedömning om man anses ha rätt till den insatsen. Finns det även andra diagnoser faller det utanför kommunens ansvar.

– Vi får inte säga nej till någon för att de är för sjuka. LSS-lagstiftningen är en rättighetslagstiftning och om du har behov av en insats, i det här fallet gruppbostad, då har du rätt att få den. Sen ska gruppbostaden anpassas utifrån dina behov, men vi har inte ansvar för behandling, säger Agneta Resin.

Hon säger dock att om man vet att en person är väldigt sjuk så kopplar kommunen ihop sig med vården och gör en planering utifrån det. Agneta Resin säger att det inte är helt ovanligt att personer med rätt till LSS-insatser också har en psykosproblematik, men att det inte behöver betyda att man är farlig.

– Det kan pågå ett helt liv och gå i skov. Ibland är rösterna inte ens är farliga. Det finns en rad olika omständigheter i det.

Ni har ändå känt till den här mannen en stor del av hans liv och han har varit föremål för insatser i kommunen. Har ni något ansvar för det som har hänt?

– Vem som har ansvar och om vi har brustit i någonting, det får vår tillsynsmyndighet Ivo utreda och återkomma till. Jag vill inte spekulera i det just nu. Men vi har inte haft all information.

Mamman kritisk till ensamarbetet

I förundersökningen framgår också att mannens mamma är förvånad över att det förekom ensamarbete på boendet. Hon kallar det ”vansinnigt” att en ung tjej jobbade ensam och säger att hennes uppfattning var att det skulle varit två personal på plats.

Som KA berättat tidigare så blev en ur personalen hotad med kniv tio dagar innan mordet. I förundersökningen framgår att den som hotade henne var samma man som nu står åtalad för mord på hennes kollega. Chefen för boendet fick dock inte veta att knivhotet inträffat förrän efter att mordet skett. Enligt den anställda berättade hon för en kollega, som ska ha sagt att han bara testade henne.

Företagets vd har sagt till KA att de har haft utbildning med personalen om avvikelserapportering och att hon anser att det varit tydligt att man måste rapportera hot till chefen.

I förundersökningen framgår dock att även en annan anställd säger att de inte har fått någon information om vad de ska göra om någon av de boende blir våldsamma.