Det börjar närma sig jul, med allt som följer med det. Långledighet, inköp av julklappar, tänka på hur mycket el man förbrukar, lussebullar, inflation där pengarna inte räcker till, mysiga kvällar under en filt, övertidsarbete för femte dagen i rad, återhämtning, julbord, tacksamhet genom en julklapp från arbetsgivaren, överläggningar på grund av ökad smittspridning och en elräkning som man inte har råd med. 

Vi trodde att denna jul skulle bli annorlunda. Vi hoppades att vi kunde lägga in om semester och få det beviljat, men nu ökar smittspridningen och fler blir sjuka, så chefen kan inte bevilja någon ledighet.

Vi hade aldrig kunnat tänka oss att inflationen skulle bli så här hög samtidigt som elpriserna skjuter i höjden. En sak som vi dock visste – vi skulle inte bli bjudna på julbord. 

Vi på golvet förväntar oss inte särskilt mycket, nästan ingenting faktiskt. Och trots det blir vi besvikna…

I Göteborgs stad har medarbetarna blivit bjudna på julbordsbuffé (inte på en liten jultallrik på arbetsplatsen) på en konferensanläggning samt fått en julklapp. Och jag vet att dom förtjänar det, för dom har slitit som djur. 

På Sahlgrenska ekar det tomt

Men på Sahlgrenska Universitetssjukhuset så ekar det tomt. Både på julbordssidan, julklappssidan och budgeten. SU ska spara runt 350 miljoner nästa år och vi har precis avslutat väldigt många risk- och konsekvensanalyser kopplade till budgeten.

Förra året blev jag förbannad över att det var skillnad på fölk och fölk, då regiondirektören gick ut och sa att man tyvärr var tvungen att ställa in julborden. Eller, först blev jag förvånad. Vilka julbord? Jag blev bjuden på julbord för typ fem år sedan och sen dess – inget. På grund av budgeten. 

För små penningpåsar

Regionen har en penningpåse, som sedan delas upp i en massa (för) små påsar och så vidare och så vidare. Men allt kommer från samma penningpåse från början. Hur kommer det sig att vissa medarbetare får julbord medan vårdpersonalen inte får något? 

Kollegor och medlemmar blir inte förvånade längre när man hör att man måste tänka på budgeten. Vi på golvet förväntar oss inte särskilt mycket, nästan ingenting faktiskt. Och trots det blir vi besvikna…

  • Beatrice Scherberg
    skötare och skyddsombud, Göteborg