Fler unga killar jobbar inom äldreomsorgen – Yosef: ”Kan hjälpa de äldre”

På Äppelvägens demensboende på Öland har antalet killar ökat från noll till nitton procent på tre år. Varken Jamal Ahmedi, Hossein Gholami eller Yosef Arefi hade planerat att jobba inom vården.

Hossein läste ekonomi, men det var ensamt och tråkigt bakom skärmen. Jamal gjorde praktik på ett boende och upptäckte att det kändes meningsfullt. Yosef hade egentligen siktet inställt på ett hantverksjobb.

– Det är som när man blir bjuden på fest och inte har lust att gå. Men så gör man det ändå och så visar det sig att det är jättekul. Så har det varit för mig med det här arbetet, säger han.

Britt Andersson bor på Äppelvägen. Hon säger att hon var blyg för killarna först, men inte längre.

– Nej, nu snackar vi fotboll varje dag, skojar Hossein.

Då gapskrattar Britt. Hon är inte det minsta intresserad av fotboll och det här har blivit ett stående skämt dem emellan.

Fler killar borde söka sig till vården

Jamal, Hossein och Yosef är eniga om att jämställdhet är viktigt.

– Det ökar möjligheterna för omsorgstagarna att få sina rättigheter tillgodosedda, säger Jamal. Vissa kanske hellre vill få vård av en kvinna, andra av en man. Alla är olika.

Innan var jag mest tyst, men det här är en social arbetsplats där vi lär oss mycket av varandra. Jag känner igen mig i andra, men ibland är det också tvärtom. Man lär sig hur andra funkar, andras perspektiv.

Hossein tycker att fler killar borde söka sig till vården.

– Innan var jag mest tyst, men det här är en social arbetsplats där vi lär oss mycket av varandra, säger han. Jag känner igen mig i andra, men ibland är det också tvärtom. Man lär sig hur andra funkar, andras perspektiv.

Jobbet utmanar också. Alla tre har arbetat under coronapandemin. Mitt i samtalet får de veta att en person på boendet har avlidit. Det blir tyst en stund. Hossein tyckte först att det var tufft att hantera när människor han arbetade med gick bort.

– Tårarna kom, men man blir starkare, säger han.

Yrket har blivit mer jämställt

Sofia Laneborg är enhetschef på Äppelvägen.

– Att vara undersköterska är ett av de viktigaste jobben, eftersom man förgyller vardagen för de människor som behöver det mest, säger hon. Det är fantastiskt roligt att yrket har blivit mer jämställt och jag tror att det kan göra att fler lockas till det.

– Ja, det blir faktiskt lätt lite kackligt om det bara är kvinnor, skrattar Marie Hammarström som är fackligt ombud på arbetsplatsen.

Hon lämnade bagaryrket för några år sedan för att bli undersköterska.

– Det är jättekul att det är så många unga, hjälpsamma, arbetsglada människor som jobbar här. Jag trivs när det är mer jämställt. Vi är olika, vi hjälps åt och vi lär av varandra.