”Utan oss dör människor – nu kräver vi högre lön”
Är vi nöjda med våra löner? NEJ! Vad gör vi då? Namninsamling, upprop, demonstrationer. Man ger sig inte. Man viker sig inte, skriver Emelie Aasen.
Nu är det dags för kamp, tycker Emelie Aasen.
Jag vill se att alla medlemmar sluter upp och engagerar sig. Inget mera sitta på stolen och rulla tummarna när man hoppas att andra ska stå för förändringen man önskar.
Organisationen börjar på den egna arbetsplatsen genom att formulera en fråga och utifrån svaret formulera ett svar och ett agerande.
Gör man detta själv? NEJ.
Är vi nöjda med våra löner? NEJ! Vad gör vi då? Namninsamling, upprop, demonstrationer, tar samtalet i till exempel kommunen till politikerna. Man ger sig inte. Man viker sig inte.
Gör man detta själv? NEJ. När engagemanget sprider sig och fler ställer sig bakom desto större ringar på vattnet gör vi. Det börjar hos en människa på en arbetsplats. Den lokala sektionen är där och stöttar upp arbetet. Sektionen för medlemmarnas talan och önskemål (utifrån stadgar osv såklart).
I kommande förhandling vill jag se att den kraften slagit igenom och att Kommunal står starka och kan komma med krav utan att behöva backa en millimeter.
Men när medlemmarna inte gör sig hörda är det svårt att veta vad de vill. Förändring är allas ansvar. Jag önskar att alla ser värdet av plattformen organisationen ger och vill vara med i kampen mot bättre löner och villkor.
Med fler som engagerar sig och fler medlemmar får vi ett bättre förhandlingsläge. I kommande förhandling vill jag se att den kraften slagit igenom och att Kommunal står starka och kan komma med krav utan att behöva backa en millimeter.
Utan oss dör människor
Jag vill att SKR ser värdet vi ger dem. Utan oss dör människor. Din mamma som behöver vård efter hjärtinfarkt. Din bror som blivit påkörd. Din syster som skulle föda barn. Dina äldre anhöriga som får fel medicin.
I dag är bemanningen inom vården ett stort problem. På de allra flesta ställen saknas det personal för att täcka grundbehoven i verksamheterna. Det finns inte vikarier. Folk flyr vårdarbetet. Det har gjort att vi nu går på knäna på riktigt. Vi får inte semester, vi har scheman som är omänskliga, konstanta inbeordringar och ett icke existerande privatliv.
Lönerna ska öka för att täcka upp för inflationen och några procent därtill. Det ansvaret vårdpersonal bär ska reflekteras i den lön de har.
Sen när gick vi med på att vara livegna? På flera håll i landet har kommuner köpt semesterveckor av tillsvidareanställda för att få ihop bemanningen under sommaren. Om man inte drastiskt förändrar denna trend kommer vården att haverera och det ligger inte i någons intresse.
Lönerna ska öka för att täcka upp för inflationen och några procent därtill. Det ansvaret vårdpersonal bär ska reflekteras i den lön de har. Det gör det inte i dag.
Kompetens- och personalbristen är så påtaglig och gör att SKR faktiskt inte har råd att förlora en endaste arbetare till. För det är den lilla förlusten som faktiskt kan avgöra hela vårdens framtid. Allt börjar med en enda människa.
