Skenande priser kan tvinga Rommelie att ta tre jobb

Rommelie Zerrudo arbetar som personlig assistent på det privata företaget Östersunds assistansförmedling. Hon berättar hur hennes ekonomiska situation har påverkats av prisökningarna och inflationen:

– Det påverkar jäkligt mycket. Jag jobbar på två olika företag för att kompensera min ekonomi. Nu när det blir så här höga priser på el så känns det som att man måste jobba på ett jobb till för att få det att gå ihop.

Rommelie säger att prisökningarna märks av mest när hon handlar.

– Förut fanns det bröd som bara kostade 20 kronor, nu kostar det billigaste 27. Förut sparade jag lite pengar på sidan om så att man hade en liten buffert om något krisade. Jag har inte råd att spara de pengarna längre.

”Räcker inte med två jobb”

Hon arbetar deltid, 74 procent, på sitt huvudsakliga jobb men jobbar alltså extra på ett annat assistansföretag.

– Jag har alltid jobbat så sedan jag kom till Sverige, men de senaste åren har det blivit tuffare. Det räcker inte med två jobb.

Inför avtalsrörelsen hoppas hon, trots Kommunals varningar om motsatsen, på rejäla lyft:

– Om det skulle bli två tusenlappar skulle det bli en riktigt stor hjälp, inte om det bara blir 600 kronor eller något. 

Löneökningarna äts upp

I Stockholm arbetar undersköterskan Maria Wilemoll på en privat vårdcentral i stadsdelen Farsta. Hon berättar att hon mer eller mindre ställt bilen.

– Jag försöker åka kommunalt så mycket som möjligt. Alla påverkas ju av prishöjningarna, bensin, el och matpriserna icke att förglömma. 

Hon betonar att hon själv inte tjänar allra sämst, men säger också:

– Alla löneökningar har ju ätits upp på en gång av inflationen. Vi fick en löneökning i juni och den är ju borta och lite till. Man har ju fått sämre lön om man tänker så. Den har minskat i stället för att öka.

Hon hoppas på viss kompensation nu i de kommande avtalsförhandlingarna.

– Jag kan förstå att arbetsgivaren kanske inte kan maxa, men man måste väl lägga sig någonstans i mitten i alla fall. Är det 9 procents inflation så måste vi i alla fall ha 4,5 procents löneförhöjning. För inflationen nästa år kanske blir 12 procent. Det vet vi ju inte. Det går inte att komma med 3 eller 2,8 procent när det blir så här. Jag menar, folk kommer att få gå från sina hus eller lägenheter ändå.

Allihop skulle strejka

En som vill gå ännu längre är Sara Teclezion Woldemariam som är hemtjänstundersköterska på det privata företaget Bräcke Diakoni i Göteborg och också sitter i Kommunals avtalsdelegation.

– Vi kan demonstrera, säger hon. Vi kan strejka. Vi måste visa att vi gör ett bra jobb. Och inte bara vissa skulle strejka, allihopa skulle visa hur mycket vi är värda.

Jag vill ha högre lön för undersköterskorna så att det blir attraktivt för de unga. Det är stor brist på personal. De 18-åringar som jobbar på Volvo tjänar flera tusen mer i månaden än vad jag gör.

Om att avtalssekreterare Johan Ingelskog hellre vill se en låglönesatsning än en satsning på utbildad personal den här gången säger Sara:

– Jag vill ha högre lön för undersköterskorna så att det blir attraktivt för de unga. Det är stor brist på personal. De 18-åringar som jobbar på Volvo tjänar flera tusen mer i månaden än vad jag gör. 

Sara Teclezion Woldemariam lyfter också fram att de privata lönerna ligger efter jämfört med kollegerna som är offentliganställda:

– Vi ligger efter och fick bara en lönehöjning med 500 kronor. Det går inte ihop, hyrorna går upp och maten är dubbelt så dyr. Vi ensamstående kvinnor som jobbar i vården drabbas mest. Vi klarar inte det här.