”Ska vi skämmas för att vi städar?”
Att vilja använda sig av städning för att statuera exempel på hur man knäcker en människas stolthet och att det skulle vara statusnedbrytande att behöva arbeta med renhållning är fruktansvärt förnedrande. Vet hut, skriver lokalvårdarna Marie Vasponi Björkman och Berith Hedlund.
Marie Vasponi Björkman och Berith Hedlund, lokalvårdare.
Att en politiker och ett parti i ett förslag i valrörelsen uttrycker sig om städning/lokalvård som ”förminskade” och ”skamfullt” får oss att tappa hakan.
Vi talar förstås om Sverigedemokraternas förslag om skamstraff för barn så små som nio år. Enligt förslaget ska barn och unga som begått ett brott tvingas utföra samhällstjänst med ”statusnedbrytande syfte”. Vad de ska göra som är tänkt att vara ”förminskande” och ”skamfyllt”? Städa och hålla rent.
Vi är en oumbärlig del av välfärden
Att vilja använda sig av städning för att statuera exempel på hur man knäcker en människas stolthet och att det skulle vara statusnedbrytande att behöva arbeta med just renhållning är bara helt fruktansvärt förnedrande!
Vi lokalvårdare är samhällsbärande, ett fundament för att hålla i gång vårt land. Vi jobbar varje dag för att hålla i gång viktiga funktioner, och borde räknas som en viktig – vi vill nog säga oumbärlig – del av välfärden. Och detta skulle vara något att skämmas för?
Vad som verkligen är skamligt är samhällets syn på ovärderliga yrkesutövare och politiker som uttrycker en snedvriden syn på status.
Nej, vet hut! Gör om och gör rätt. Lär våra unga att respektera och hedra det viktiga i samhället. Ett hederligt ädelt yrke, som må vara underbetalt (detta är en annan viktig fråga), är vad man ska värna om och man bör inse dess sanna värde.
Lyft lokalvården och ge oss det erkännande som vår yrkesgrupp förtjänar. Vår status och vår stämpel är inte rättvis, utan lokalvård stannar Sverige.
Vad som verkligen är skamligt är samhällets syn på ovärderliga yrkesutövare och politiker som uttrycker en snedvriden syn på status.
