Jag brukar säga att jag har världens bästa jobb. Varje möte och varje arbetspass jag arbetar som barnskötare på förskolan är lärorikt och givande

Alla barn är olika och hur de tar sig an sin språkutveckling skiljer sig. Det finns barn som inte pratar alls vid tre års ålder och som sen plötsligt öppnar munnen och har allt klart för sig från första meningen. Det finns barn som blandar sitt modersmål med svenska språket och det finns barn som pratar mer än vad forskningen säger att de ska göra vid en viss ålder.

Detta är vad min erfarenhet säger mig utifrån att jag arbetat inom förskolan i över 20 år.  

Tydligt rasistisk underton

Att Liberalerna vill införa språktest på tvååringar och lägga ansvaret på den enskilde samtidigt som det sker under hotet om att föräldrarna kan fråntas sina barn om de inte talar tillräckligt bra svenska är integritetskränkande, auktoritärt och med en tydlig rasistisk underton. Det ser inte till barnens bästa.  

Att föreslå att omhänderta barn bygger på fördomar om barn och föräldrar som inte har svenska som modersmål, men också på en stor okunskap om barns språkliga utveckling. Det är dessutom funkofobiskt.

Flerspråkighet är en tillgång

Lika mycket som det svenska språket är en nyckel så är flerspråkigheten det. Den låser upp dörrar till förmågan att lära sig fler språk och modersmålet är en tillgång och grunden för en positiv identitetsutveckling. Forskning visar att förstaspråket stärker inlärningen av andraspråket, om de utvecklas parallellt.  Skolverket definierar till exempel modersmålet som en viktig del för barnets identitet och självkänsla. 

Förutom Liberalernas okunniga förslag har också Moderaterna i Stockholm kastat ut att barn i utsatta områden bör testas för adhd från fem års ålder och sedan flera gånger under skoltiden.

Självklart ska barn fångas upp, utredas och få rätt stöd om de uppvisar tecken på adhd – men de ska inte testas för att de bor i en viss stadsdel.

Självklart ska barn fångas upp, utredas och få rätt stöd om de uppvisar tecken på adhd – men de ska inte testas för att de bor i en viss stadsdel. 

Det viktigaste man kan göra för barn som har adhd är att se till att förskolan och skolan fungerar – för det som är bra för barn med adhd är bra för alla barn. Det viktiga kan aldrig vara att testa eller utreda barn som inte har behov av det, som moderaternas förslag om adhd-test för barn i utsatta områden innebär.  

L, M och S flyr sitt politiska ansvar

Sammantaget är de politiska förslagen från Moderaterna och Liberalerna – liksom socialdemokraternas prat om maxkvoter för utrikesfödda i segregerade stadsdelar – ett cyniskt sätt att skuldbelägga utlandsfödda individer för strukturella problem som samma politiker inte har haft förmåga eller vilja att lösa. 

L, M och S flyr undan ansvaret att som förtroendevalda förstå sig på det samhälle vi lever i. De presenterar felaktiga orsakssamband och antaganden om människor i vad som nästan känns som ett stoltserande av pinsam okunskap om forskningsunderlaget.

Istället landar deras förslag ofta i enkla och rasistiska lösningar.

Det krävs en solidarisk politik

Strukturella problem som en underfinansierad skola, långa köer till BUP, diskriminering på arbetsmarknaden och en ovilja att bygga bort bostadsbristen med hyresrätter folk har råd med är konkret politisk verklighet som bara en bra och solidarisk politik kan lösa.