På Tätörtsvägens äldreboende i Åhus blir jobbet en schlager

De uppträder med stor inlevelse och agerar självsäkert med mikrofon i händerna. Shownumret har Johanna Jarl och Maria Bergström gjort förr.

– Vi hade de här kläderna på oss och framförde låten vid en skolpresentation på omsorgsprogrammet i gymnasiet. Vi bara rusade in i klassrummet och drog igång låten. Budskapet är att våga och att ha en tro på framtiden, berättar Johanna Jarl och skrattar i sin glansiga blå scenoverall.

Maria Bergström torkar svetten ur pannan och säger att de ville vid skolpresentationen visa vilka möjligheter det kan finnas i jobbet som undersköterska utöver kärn­uppdraget att ge god vård och omsorg.

– Jag vill som chef ta till vara olikheterna hos personalen och vad de önskar göra, fortsätter hon.

Satsar på kulturen

Under de fem år som Tätörtsvägens äldreboende har funnits har det satsats mycket på kultur, inte minst sång och musik. Maria Bergström säger att det i första hand är för att öka välbefinnadet för de boende, eller »våra kunder« som hon kallar dem.

– Men det är också bra för oss i personalen. Att vi uppträder tillsammans skapar trygghet, det bygger relationer och vänskap mellan oss. Musik binder ihop oss.

Och det smittar av sig bland de boende. Före sångnumret av Johanna Jarl och Maria Bergström är det annan underhållning med musik av Lill Lindfors och andra artister på Spotify.

Undersköterskan Anna Hansson som är kulturansvarig leder programmet med låtar som ”En man i byrån”, ”Tulpaner från Amsterdam” och andra örhängen som de boende känner igen från en svunnen tid.

Hon och ett par av hennes kolleger sjunger med och lockar fram lite allsång medan de tar de boendes händer och får några av dem att dansa med. Det syns i de boendes ögon och ansiktsuttryck att de uppskattar detta.

Samlat pengar till Ukraina

I bakgrunden står ett staffli med en tavla där det hänger en liten ukrainsk flagga i papp bredvid två hjärtan. Under finns ett diplom som tack för äldreboendets engagemang för att bidra till Röda Korsets insamling till offren i Ukraina.

– För ett par dagar sedan ordnade vi en marsch i grannskapet till stöd för de äldre i Ukraina som drabbas av kriget. Flera vid vårt äldreboende deltog där man fick en stunds samvaro i det fina vädret, berättar undersköterskan Linda Carlsson.

Vid Tätörtsvägens äldreboende uppmuntras initiativ till olika aktiviteter med de boende. Det kan till exempel vara utflykter till Kivik, korvgrillning i skogen, torghandel på inner­gården, pepparkaksbakning vid jul, julmarknad,
matlagning i boendets kök eller målning av tavlor.

Johanna Jarl säger att ett av de häftigaste projekten var att arrangera ett bröllop. Ett brudpar har en anhörig vid äldreboendet som inte kunde delta vid deras bröllop. Brudparet undrade därför om de kunde få gifta sig en gång till vid äldreboendet, så att den anhöriga kunde få vara med och uppleva en vigsel mellan paret.

– Vi gick all-in. Jag ordnade bland annat en portal som brudparet fick gå igenom. Det blev väldigt lyckat. Brudparet sade att det nästan var finare än deras riktiga bröllop. Jag tycker att det var så roligt att få göra detta, säger hon.

”Ställer upp för varandra”

Alla dessa aktiviteter och projekt kräver engagerad personal. Och ett gott samarbete mellan alla på arbetsplatsen.

– Det är inga problem. Vi ställer upp för varandra, säger undersköterskan Linda Carlsson.

Personalen har i princip samma scheman hela tiden, i tolvveckorsperioder.

– Jag vet hur jag jobbar resten av året. Det är jättebra för att kunna planera livet vid sidan av arbetet, säger undersköterskan Pia Levin.

Hon arbetar heltid och tycker att det fungerar väldigt bra.

– Jobbet ger mig energi, även om det också är tungt att arbeta som undersköterska. Jag tycker att jag ändå hinner få den återhämtning som behövs mellan passen, säger hon.

Stort inflytande över schemat

Pia Levin har valt att arbeta var tredje helg och får då också ta delade pass.

Undersköterskan Malin Arnoldsson som också arbetar heltid har inga delade pass, men får då i gengäld arbeta
varannan helg.

– Det passar mig bra, säger hon.

Personalen har stort inflytande över sitt schema. Ingen tvingas ta pass som de inte har gått med på att arbeta. Och det är sällan problem att byta pass om någon behöver göra det. Alla aktiviteter gör bemanningen på boendet lite flytande. Personalen får hoppa in där det behövs vid alla avdelningar, eller enheter som boendet kallar dem så att det inte ska låta som att de äldre bor på en institution.

– Ena dagen kan det vara mindre att göra på en enhet och mer på en annan, då fördelar vi personal utifrån det. Allt uifrån kundernas behov, säger Linda Carlsson.

Hon är också administratör av scheman och är den som ser till att det finns den personal som krävs.

Sänkt nattarbetstid

Från den 1 april sänktes nattarbetstiden, enligt Kommunals avtal. Men ingen har för den skull fått fler pass. Linda Carlsson intervjuade all berörd personal där önske­mål fördes fram och anpassade scheman utifrån det med hänsyn till verksamhetens behov.

– Några har valt att börja sina nattpass lite senare, andra har valt att sluta lite tidigare. Det fungerar bra eftersom
några som arbetar deltid har valt att gå upp i tid.

Linda Carlsson säger att inflytandet över arbetstiderna är en viktig orsak till att personalen trivs så bra. Detta tillsammans med inflytandet över vad som ska hända i verksamheten och att egna initiativ uppmuntras.

– Jag jobbade som undersköterska i 27 år innan jag började här. Jag var nära att ge upp. Men jag har inte ångrat en sekund att jag kom hit.

Hon förklarar att Maria Bergströms ledarskap är förklaringen till att personalen trivs så bra.

Vill göra personalen delaktig

Maria Bergström vill som chef göra personalen delaktig så att den vågar ta egna initiativ.

– De kan det här, de är proffs på äldreomsorg, säger hon.

Förutom fast personal finns tre vikarier och ett tiotal timanställda som kan hoppa in vid äldreboendet. Maria Bergström säger att målsättningen är att de visstidsanställda ska vara en fast grupp som rycker in när det behövs.

– Vi vill inte att de ska hoppa runt utan vara kvar hos oss. Det blir bättre för de boende som känner igen dem, och för personalgruppen.

Finns det då ingenting som går att förändra till det bättre?

Efter en stunds tystnad skakar Johanna Jarl på huvudet.

– Tycker du att vi är konstiga som inte har något att klaga på i vårt arbete, undrar hon till slut.