Toapauser engagerar Kommunals medlemmar
Kommunalarbetaren har i flera artiklar skrivit om undersköterskors, barnskötares och bussförares svårigheter att hinna gå på toa på jobbet. Här fångar vi ett axplock av läsarnas röster.
Några av reaktionerna från KA:s läsare.
Hundratals läsare har i våra sociala kanaler kommenterat det vi skrivit om möjligheten, eller kanske snarare omöjligheten, att kunna ta rast och uträtta sina behov.
Många känner igen sig i besvären, inte minst personal i hemtjänsten och bussförare:
”Har man 6-10 mil till en toa så kan det bli skog i nöd och det är inte alltid så trevligt i mycket snö och -25.”
”Vi är alldeles för hårt tidsstyrda så tar jag mig tiden till kisspaus så blir jag ofta sen in när jag ska ha min rast.”
”Har man inte toa i närheten kan det vara svårt. Man kan ju inte hoppa över arbetet så lätt, vem ska göra det som är ogjort? Någon annan, som många kör med.”
”Inte blivit bättre”
”Är man busschaufför så kan det vara svårt ibland också. Och det är inte så kul att stanna för att kissa när man har resenärer i bussen heller.”
”Bussförarna fick kanske rätt till kisspaus men vem vill gå på toa när bussen står stilla ca 5 minuter på nån busstation? Då har man ju folk i bussen och resenärer ska av och på, nej det har inte blivit bättre för oss ändå.”
Har ingen möjlighet att ta mig till lokalen för ett toabesök innan lunch. Och att vädja till sina vårdtagare om att få låna deras toaletter känns ju inte helt korrekt.
”Inget kaffe och minimalt med vatten. Har ingen möjlighet att ta mig till lokalen för ett toabesök innan lunch. Och att vädja till sina vårdtagare om att få låna deras toaletter känns ju inte helt korrekt. Vi blev uppmanade att lokalisera eventuella toaletter i anslutning till tvättstugor och informera om var de fanns. Men när man har 3-5 minuter mellan besöken så hinner man inte det för då spricker schemat.”
”Här hinner vi”
Det finns också de som inte känner igen problemen utan har arbetsplatser där det fungerar och man kan gå när man behöver:
”Har aldrig haft problem med det. Jag lånar toa hemma hos de jag är hos om det behövs.”
”I vår hemtjänst upplever jag att vi hinner gå på toaletten. Skriv avvikelser på besök om ett toabesök behövs hos personalen. Ta upp till diskussion på APT och andra planeringsmöten. Glöm inte att skriva tillbud. Att kunna gå på toa är en rättighet. Det som inte skrivs syns inte.”
Är det verkligen så bedrövligt? NEJ! I alla fall inte i vår hemtjänst. Skriv nåt bra nån gång annars får vi aldrig rekrytera ny kompetent personal.
”Det är ju bara att gå på dass om man behöver! Det få ju ta den tiden det tar.”
”Är det verkligen så bedrövligt? NEJ! I alla fall inte i vår hemtjänst. Skriv nåt bra nån gång annars får vi aldrig rekrytera ny kompetent personal. Så trött på allt det NEGATIVA som skrivs. Usch.”
”Bara gå”
Sedan är det en del som menar att Kommunals medlemmar måste våga säga nej, skriva avvikelser och prioritera sig själva mer:
”Ibland löser vi personal ”fööör mycket”. Händelser och tillbud (som blir diarieförda) måste ske för att spotlighten ska riktas mot problemen och skapa en ingång till samtal om arbetsmiljön. Det är bra om föräldrarna undrar ”Vad i helvete varför var ingen på plats? Jaha, är din kollega ensam när du behöver gå på toa? Varför då? Vem är ytterst ansvarig, jaha, enhetschefen?”
”Fast ingen blir tvingad till detta. Folk innom dessa yrken måste sluta ställa upp på detta och låta saker gå åt helvete så det blir förändring.”
En läsare skriver helt enkelt:
”Gå. På. Toa. Bara gå.”
