”Jag arbetar stenhårt för att bli fattigpensionär”
Politiker och chefer svarar att lönefrågan är en sak mellan parterna på arbetsmarknaden. Men hur ska arbetsgivarna, facket och de anställda kunna mötas om det inte finns någon som helst insikt uppifrån, där faktiskt pengarna fördelas? undrar Maria Jacobsson.
Maria Jacobsson, undersköterska.
På min arbetsplats lyckas vi ha vårdtagaren i fokus och ha hög kvalitet på vårt arbete. Jag känner mig stolt över att vara undersköterska och hemtjänstare.
Vad jag inte är stolt över är att Bollnäs kommun ligger på sjunde plats nerifrån lönemässigt sätt bland undersköterskor i hemtjänsten i hela Sverige. Eller att långt ifrån alla mina kollegor i kommunen har så bra arbetsmiljö och engagerade chefer som vi har i Arbrå.
Första april 2021 började jag min anställning inom hemtjänsten. Från början var det nära att jag skulle fått 300 kronor i lönepåslag från outbildad till utbildad. Men jag tog med mig en företrädare från Kommunal och hade ett möte med chefen. Efter det fick jag igenom en löneökning på runt 2000 kronor.
Så här står jag nu som en 47-årig ensamstående mamma till en snart 5-årig dotter. Jag har en studieskuld på ca 120 000 kronor och en månadslön på 23 112 kronor.
En lönesänkning
Detta år verkar vi få ett lönepåslag på 300 kronor efter hårda förhandlingar från Kommunal, eftersom arbetsgivaren från början ville ha en löneökning på 259 kronor. Med dagens inflation på 5 procent har vi alltså i praktiken fått en lönesänkning eftersom löneökningen ligger på 1,2 – 1,3 procent på ett ungefär.
Jag arbetar alltså nu stenhårt för att bli fattigpensionär om 20-25 år. Kommer jag ha råd att ha hemtjänst den dagen jag behöver det? Kommer mina pengar räcka för att bo på särskilt boende eller kommer min dotter få skjuta till pengar för att jag ska få det bra på ålderns höst?
I mitt lönekuvert märks ingenting av att jag fick höga betyg på utbildningen och dessutom gick en fördjupning på 10 veckor i äldres livskvalitet och hälsa. Jag får samma lön som någon som precis blivit godkänd.
Hur ska jag kunna säga till henne att det är fantastiskt att jobba inom vård och omsorg när hon kan få en ingångslön inom industrin som är högre än vad jag kommer ha när jag går i pension?
När jag slutade jobba som skötare i september 2016 hade jag en månadslön på 26 605 kronor. Men när jag sedan börjar i en ny kommun och precis har utbildat mig till undersköterska så försvinner tydligen 20 års erfarenhet av att jobba med människor som behandlingsassistent, skötare och omvårdnadspersonal och jag får göra en lönesänkning på ca 3500 kronor.
Tuffaste arbetsmiljön
I mitt lönekuvert märks ingenting av att jag fick höga betyg på utbildningen och dessutom gick en fördjupning på 10 veckor i äldres livskvalitet och hälsa. Jag får samma lön som någon som precis blivit godkänd. Jag har gärna ansvarsområden på arbetet bara det inte tar tid som behövs hos vårdtagarna, men hur mycket bonus ger olika ansvarsområden?
Förvaltningschefen verkar inte ha koll på att vi undersköterskor i Bollnäs kommun är underbetalda. Hon säger dock att hemtjänsten är bland den tuffaste arbetsmiljön vi har just nu. Hon vet att svårt sjuka äldre personer vårdas i hemmet av väldigt kompetent personal och att förutsättningarna kanske inte alltid är de bästa, men jag funderar på om hon ens vet vad medellönen är.
Politiker och förvaltningschef svarar att lönefrågan är en sak mellan parterna på arbetsmarknaden. Men hur ska arbetsgivarna, facket och de anställda kunna mötas om det inte finns någon som helst insikt uppifrån där faktiskt pengarna fördelas?
