”Timanställd – att leva under ständig press”
Att försörja sig på flera vikariejobb för att kunna ställa maten på bordet. Att vara i konstant jour för att se om ett pass beviljats eller om det lagts ut fler. Att ängslas över hur lönen kommer att se ut varje månad. Var har vi hamnat? undrar Ida Nilsson.
Ida Nilsson, vårdbiträde.
Att vara timanställd i dagens samhälle är som när arbetare stod med mössan i hand och hoppades på att bli utvald i folksamlingen nere på bruket. Man slogs om att komma längst fram och synas för att öka chanserna till att ha råd med mat för dagen.
Jag hör hur vikarier jämför och tjafsar om vem som får flest tider beviljade och varför. Hur många pass som nekas av dem man budar på i appen Tamigo (en mobilapp där man kan se sitt schema och buda på lediga arbetspass) varje månad.
Att som timanställd försörja sig på tre vikariejobb för att ha råd att betala skolutflykter till barnen och andra kostsamma aktiviteter. Att vissa månader leva från dag till dag med maten man kan ställa på bordet.
Du har ständig jour
Att stå förvirrad och trött i omklädningsrummet på en av arbetsplatserna som man vikarierar på och inse att dagens arbetspass inte alls ska avtjänas på det boende där man befinner sig, utan på ett boende på andra sidan stan.
Stressen som skapas inte bara över att ofta gå underbemannade eller komma ihåg alla skilda rutiner som finns på de olika arbetsplatserna, utan ängslan över vilken lön du får ut varje månad.
Mellan varje arbetspass är du så gott som arbetslös, samtidigt som du är i konstant jour och har täta tillsyner i appen Tamigo för att se om ett pass beviljats eller om fler pass lagts ut att buda på.
Vad händer när samhället ställer krav på att föräldrar, framförallt ensamstående, måste arbeta obekväma arbetstider för att arbetet kräver det samtidigt som frånvaron av Nattis för barnen ekar lång väg?
Att vara ensamstående förälder begränsar chanserna till arbete ytterligare. För vem tar hand om ens barn på kvällar och helger? 80-åriga mormor eller kollegor som arbetar skift med dig bara för att ta över ansvaret för ditt barn så att du kan arbeta?
Vad händer när samhället ställer krav på att föräldrar, framförallt ensamstående, måste arbeta obekväma arbetstider för att arbetet kräver det samtidigt som frånvaron av Nattis för barnen ekar lång väg? Vem tar ansvar för barnen när föräldrarna jobbar? Alla har inte ett tryggt skyddsnät att luta sig mot.
Tv:n som barnvakt
Nyckelbarn är väl ett gammalt förlegat ord som åtminstone jag trodde var ett minne blott men är det verkligen så? Barn som kommer hem efter skolan och äter frukost till middag för att de inte ska röra spisen utan uppsikt. Barn vars barnvakt på kvällar och helger är tv:n.
Är det där vi är i dag?
Det låter faktiskt så.
