Den 30 januari 2020 var Neringa Pranyte och hennes kollega på väg till en vårdtagare. Neringa körde, och hon märkte att det var is på vägen.

– Jag körde lugnt, i 70, för det var väldigt halt och min kollega var gravid.

Plötsligt ser hon att en mötande bil kommer över på fel sida vägen.

– Jag såg hur den fick sladd och kom rakt mot oss. Jag fattade att det inte kommer att gå att undvika en krock. Jag hann tänka att ”that’s it”.

Både hemtjänstens bil (till vänster) och den mötande bilen var så skadade att de skrotades efter frontalkrocken.
Både hemtjänstens bil (till vänster) och den mötande bilen var så skadade att de skrotades efter frontalkrocken.

Det blev en frontalkollision. Neringa Pranyte säger att de hade änglavakt.

– Det gick otroligt bra ändå. Det kunde man inte tro när man såg bilen efteråt. Den fick skrotas.

Slutade i en tragedi

Bilen de körde i var hemtjänstteamets enda större bil, en Toyota Rav 4. De andra bilarna på företaget Ersta diakoni är Volkswagen polo.

– Det var tur att vi hade den stora bilen vi har för att köra på landet. Jag tror att det var det som gjorde att vi klarade oss, säger Neringa Pranyte.

Jag tog en väldigt stor skuld på mig själv, för det var jag som körde. Även om jag visste att det inte gick att göra något.

Neringa Pranyte, undersköterska

Men trafikolyckan slutade ändå i en tragedi. Neringas kollega, som var gravid i sjätte månaden, fick magsmärtor och fördes i ambulans till sjukhuset. Hon förlorade sitt barn. Neringa blev sjukskriven. Hon hade inga fysiska skador, men skuldkänslorna var svåra att hantera.

– Jag tog en väldigt stor skuld på mig själv, för det var jag som körde. Även om jag visste att det inte gick att göra något. Det var tufft, det tog tid.

Köra försiktigt

Neringas kollega slutade efter olyckan och flyttade från orten. Själv gick hon i samtal med en präst och psykolog på Ersta Diakoni.

– Det var jättebra att prata med honom. Jag fick väldigt mycket stöd av min chef också och av vår HR-avdelning.

 Neringa Pranyte, undersköterska.
Neringa Pranyte, undersköterska.

Efter olyckan har Neringa och hennes kollegor pratat ofta om att köra försiktigt, även om det kan kännas stressigt att hinna med alla kunder på schemat.

– Vi såg vad som kunde hända även om man kör försiktigt. Jag brukar säga att man vinner ingenting på att köra för fort, men man kan förlora så mycket.

Har ni tillräckliga restider mellan vårdtagarna?

– Det kan vara mindre tid på schemat än vad det tar att köra. Men vi pratar väldigt mycket bland kollegorna om att det får ta den tid det tar, det gör inget om man kommer tio minuter sent. Det är så när man jobbar med människor.

Kom över på fel sida

Polisens utredning visade inte att något brott hade begåtts som orsakade trafikolyckan. Arbetsgivaren Ersta Diakoni gjorde också en utredning av olyckan, men fann inga brister kopplade till arbetsmiljön eller företagets bil.

– Det var uppenbart att det inte var vårt fel. Det var den mötande bilisten som kom över på fel sida, säger områdeschef Agnieszka Valdner.

Vattennivån var fortfarande hög i bilen efter att räddningstjänsten dragit upp den en bit och fått ut Marilena Stelea.

Bilolyckor i hemtjänsten ökar

Bilolyckor i hemtjänsten

Arbetsmiljö

Efter olyckan erbjöds hela arbetsgruppen samtalsstöd under en längre period.

– Vi var så ledsna alla i arbetsgruppen.

Restider diskuteras

Enligt Agnieszka Valdner gör Ersta diakoni riskbedömningar av bilresorna i hemtjänsten och trafiksäkerhet tas upp på arbetsplatsträffar. Restider mellan vårdtagare diskuteras regelbundet på möten med personalen.

– Vi har bra planeringsverktyg för körtider. Men om det uppstår stressiga situationer kan man ringa kontoret så kan vi flytta ett besök till en annan personal, säger Agnieszka Valdner.

Hon anser att företaget har bra bilar.

– Vi har leasingavtal och får nya bilar var tredje år.

Fotnot: Kommunalarbetaren har varit i kontakt med Neringa Pranytes kollega som förlorade sitt barn i olyckan. Hon har gett sitt medgivande till att händelsen finns med i artikeln.